Tussilago

Jag har börjat med ett projekt (har ingenting med övertexten att göra)
Gatukonst 1.0
Mitt material:
1 BR-ritblock
72 st Gelpennor

Jag ska bli stor och känd som stjärnan utan ende, tufft hö?

Höstlov är deppigt, va tusan ska man vara ledig när det ändå bara regnar?
Ha, dum idé

"Jag vet vad du tycker och du e okej, det spelar ingen roll du ska bli min tjej för duuuu och jag det är så det ska va" Jag har så jävla mycket dålig musik.

När jag blir känd ska ni vara glada att ni faktiskt läste min blogg innan min storhetstid, så fortsätt, för all del

Synd att jag inte kan skriva med Gelpennor här.

Både lördag och söndag såg jag afficher på tunnelbanan, "bevara äktenskapet".
Jag blir så arg att jag inte vet var jag ska börja.
Finns det några jävlar som tycker att om två kvinnor eller två män ingår ett äktenskap snor dem deras titel? Finns det så puckade människor som tycker att äktenskap är bara mellan en man och en kvinna och ingenting annat. Sånna jävla skitmänniskor som "tror" att det finns ett begränsat antal äktenskapsplatser att man inte skulle kunna kalla lesbiska och bögars äktenskap för äktenskap.
Det här gör mig upprörd.
Var är världen påväg?
Finns det i överhuvud taget kvar någon kärlek i världen? Finns det något som vill att vi tänker steget längre? Kompromissar? Ser till ALLAS lika värde och tar hänsyn till varandras läggning? Nej, tydligen inte.

Hur fan kan SL gå med på att sätta upp så idiotiska afficher i tunnelbanan????

Helt sick.
Jag hörde Paolo Roberto på radion för nån vecka sen. Han verka som en reko kille. Sen kom domen. Alldeles nyss var jag inne och läste på bevara äktenskapets hemsida och då står han som undertecknad av deras "uppror". 

Paolo -stick från stan, jag är inte kär i dig längre.

Jag ska åka till Barcelona om några timmar, bort från den hemska världen, ner till sommarn.

J-jag (tänkandes)
T-tuffingen
S-sötingen

T- Asså hon har så jävla slitet hår, asså hon fick inte ens färga det för att det var så slitet, jag menar hon har ju inte särskillt snyggt hår i vanliga fall, men asså det här menas att det verkligen är på allvar..
J- Fattar inte så mycket men fortsätter att lyssna
T- Asså jag tänker vänta med att klippa mig, jag vet det är så jävla slitet i topparna men alltså jag klipper ju ändå inte i mitt riktiga hår så jag ska vänta tills jag vet vilken frisyr jag vill ha...
J- You have a point there...
T- Asså vi håller på med den där jävla dagboken, vi ska skriva allt vi gör, typ gå upp för trappor, går nånstans, allt..
S- Oj.
T- Asså hon ba, allt, verkligen allt, och jag ba såg väl ut som ett frågetecken och hon ba asså även samlag.
S- Fniss fniss
T- Ehm hade lite sex med min pojkvän assåååå.... Alla vet liksom att jag har pojkvän å alla frågar typ jämt ba "hur går det?" 
S- Men ni har väl gjort slut nu?
T- Jo, men asså dom ba börja gråta när jag berätta det... Föresten asså jag har lugg, men jag ser så söt ut, asså typ såhär, jag vill inte se söt ut..!!
J- Okej, gumman

Vissa har verkligen viktiga saker att konversera om på tunnelbanan...

Lugn och ro.
Blicken faller på klockan i högra hörnet av skärmen.
9.55. Fan.
Tuben går om 10.

SKYNDA!

In i rummet, plockar ihop saker, stänger av datorn, kollar att den stänger av sig, ner för trappan, pussar hunden, på med jackan, knyta skorna, fan fan fan, halsduk, vantar, sittmuff till sadeln, nycklar, mobil, stannar upp. Har jag allt?
JA!
Låser dörren, ner för trappan, låsa upp cykeln, på med muffen, iväg, ut genom grinden, på med söret, ut från gården, påväg. Fort, fort, fort, snabbare, snabbare, snabbare. Det ekar i mitt huvud. Svänger in vid Ålandsvägen. Tycks höra svärkusinbarnet skrika. Tittar dit, hon ser;

-HEEEEEEEEEEEJ KRIIIISTIIIIINAAAAA!
ojoj.
-HEEJ Heej!

Förvånad, ökar tempot.
Vad glad och trevlig jag lät. Oj. Jag överträffar mig själv ibland. Cykelstället, poff, brakar in, som vanligt, låser cykeln, två minuter till tunnelbanan, den är inte sen. Fram med sl-kort, genom spärren upp för trappan. Ouuuf. Där tog det stop, på alla fyra i trappan på Sockenplans tunnelbanestation tar det stop. Jag måste springa upp för trappan för att kompensera. Äntligen. Kommer. Tåget. Hittar en plats. Skakar. Pustar. Hjälp. 

Hur mycket hinner du på tio minuter? 

Nu kanske man tror att jag har valt rubriken eftersom jag inte hade något annat att skriva, är farsinerad av något eller tycker något är jobbigt.
Nej. Bajs.
Bajs är det jag tänker på, skit.

När jag gick en liten prom med vovven på lunchen höll jag nästan på att kliva i en hundskit. Uuuh, tänkte jag och började tänka på vad som kunde ha gjort att jag klev i den där, om jag hade gått ett steg till åt det hållet, dansat till lite på steget eller hoppat jämfota. Men så väcktes det en tanke från ingenstans. Varför tar jag inte upp hunskitar som ligger och skräpar när jag ändå går och bär på svarta påsar?
Nej. Där fanns en spärr.
Jag har inga som helst problem med att plocka upp Cirrus bajs, för det är ju min bäbis. Han är ju som jag, liksom, varför skulle det vara äckligt? Men hula bandola det här är ju skitmysko. När man bajsar själv tycker man att det är ju helt neutralt och vaddå man måste ju få ut det annars blir det tungt att bära på. Ta en offentlig toalett som exempel, om man kommer in och det verkligen luktar skit, det är någon som har lagt ett berg precis innan, vill man ju helst inte vara där inne. Men om det vore en själv som hade gjort det, hade man gått ut därifrån med ett leende på läpparna och varit nöjd och inte haft en tanke på nästkommande person.

Varför är andras bajs så äckligt?
Det är sånt som snurrar i mitt huvud när jag är ute och går med hunden.
Fick just ett samtal av min kära, han satt och åt Croissanter vid triumfbågen i Barcelona. Kul.
Han hade så mycket att berätta men pengarna bara tickar, så jag bestämde att det vore bättre om han kom hem efter en veckan, var hemma i två dagar och sen åkte en vecka till. Han tyckte det lät bra.
Om man ändå hade allt man ville ha.
Då skulle livet vara skittråkigt.

Den här helgen har varit lång, men ändå kort, men dagarna ska gå fort, idag och 9 dagar frammåt, sen ska dom vara världens långsammaste.


Lova, håll mig alltid i handen

Idag har jag lärt mig att världen är tuff.
Jag såg två skator sitta och äta på en död hare. Jävla militanta köttätare.
Fy.
Nej.
Världen är grym.
Idag har jag varit förkyld, men ganska glad, med tanke på det underbara vädret.



Hösten är nog min bästa årstid
om man inte räknar med sommarn och vintern och våren förståss!

Min blogg har snart funnits i två år.
Den blir mer och mer inaktiv, men ack så inne ändå.

Jag mår lite halvt idag. Var vaken från 3-5 för att Adam skulle åka till Barcelona. Han kom iväg och jag cyklade hem. Kunde inte sova. Låg vaken. Vaknade av en väckarklocka vid 6, somnade. Vaknade 7.45 tittade på mobilen. Shit har det ringt, det går ju inte att svara, fan, "halllåååå". Stängde av mobilen. Satte på igen, snabbt. Adam hade ringt för att säga att han steg på flyget, en timme sen. Fan.
Vaknade, hela världen kändes skit. Somnade. Gick upp.

Dagen gick och min kropp värkte.

Det han inte visste var att han packade ner mitt hjärta i sin väska. Och utan hjärta kan man inte leva. Ont gör det också. Ont som fan.

När jag blir stor ska jag alltid ta med alla jag inte kan vara utan.

Det blir hårda två veckor.

Grattis till alla som fyller år idag, föresten