Herre över alla
Vila i frid vännen
Du kommer alltid finnas i mig
Alltid
Nu och då
För du har varit med mig hela livet
Och jag älskar dig av hela mitt hjärta
Du har sett mig växa upp
Vi har vuxit tillsammans
I samma säng har vi sovit nästan varje natt
Och låt mig säga att den här veckan har hitils varit den värsta i mitt liv
Jag har aldrig mått så dåligt
Gråtit så lätt
Varit så sårbar
Men nu sover du
Och ska göra
Vila i frid
Älskade vän
Du kommer alltid finnas i mig
Alltid
Nu och då
För du har varit med mig hela livet
Och jag älskar dig av hela mitt hjärta
Du har sett mig växa upp
Vi har vuxit tillsammans
I samma säng har vi sovit nästan varje natt
Och låt mig säga att den här veckan har hitils varit den värsta i mitt liv
Jag har aldrig mått så dåligt
Gråtit så lätt
Varit så sårbar
Men nu sover du
Och ska göra
Vila i frid
Älskade vän
Såhär åkte du iväg. I en låda. Den sista lådan du trängde dig ner i. Du har alltid älskat små trånga utrymmen. Vi satt i bilen, du och jag. Tätt omslutna. Vi gick in. Möttes av en jättesnäll sköterska. Du satt i din låda och blev helt lugn när jag sakta smekte din rygg. Du var så lugn. Vi satte pannorna tätt ihop när sticket kom. Plockade upp dig ur lådan, du låg i min famn. Du slickade mig på armen. Så kärleksfullt och snällt. Som ett hejdå. Allt var så fint. Och du somnade in. Somnade i min famn. För sista gången. Glöm aldrig mig. Lova. Jag ska aldrig glömma dig. För du har varit den bästa katten i hela världen i nästan sjutton års tid. Den bästa. Jag älskar dig och kommer alltid göra.
Vännen, kan du titta ner på mig ibland och hjälpa mig när det blir svårt?
Snälla, jag behöver ditt stöd.
Du finns med mig, för alltid.
Som tur är har jag två kvar. Cirrus och Sotis. Vi ska ha ett bra fortsatt liv tillsammans, för det är vad Linus vill. Han sa det.
Kristina
Linus
Det ska vara du och jag
Jag ska erkänna
Jag ska erkänna, jag har inte uppdaterat på en vecka. Det har varit lite mycket. Det har inte kännts så viktigt, det har kommit andra saker före och jag har prioriterat det jag verkligen vill, eller ibland det jag verkligen måste. Det har kännts bra. Och jag kommer nog fortsätta med det. Men ibland får jag ett ryck och uppdaterar som en glaning. Så tyvärr jag kan inte ge ett exakt svar. Jag uppdaterar när jag känner för det helt enkelt! Låter det bra? Hope so.
Det har inte hänt så himla mycket sen sist. Bara en del. Fick sms ikväll av min virriga Parissis. Hon tyckte inte jag hade svarat på hennes sms hon skickade i fredags även fast jag hade svarat och hon svarat på mitt och jag svarat tillbaka. Undra hur på örat man får vara i Paris... Förlåt syster. Men du skrev att du var virrig. Jag tolkar det som full.
Jag är kär. Så himla kär. Och imorgon är det alla hjärtans dag. Och jag ska erkänna, det är faktiskt första gången jag har en fungerande relation på alla hjärtans dag. Första gången i livet. Jag har inte så stora förväntningar. Bara att få vara med honom är det finaste som finns. Bara att få vara nära. Känna lukten. Glädjen. Ruset. Kärleken. Jag är så himla kär. Det är helt sjukt. Det slår mig ibland. HUR FAN KAN MAN HITTA ETT SÅNT KAP PÅ TUNNELBANAN SOM MAN BESTÄMMER SIG FÖR ATT LETA UPP???? Det kan jag inte förstå. Kan man känna sånt på sig? Om jag får säga det själv så passar vi så himla bra ihop. Vi är så lika men ändå så olika. Åh. Det är helt underbart. Men kan man känna på sig att det där är killen jag väntat på bara genom att se honom mitt emot sig påtuben en tisdagseftermiddag? Det är sjukt. Jag säger det igen. För det är verkligen så det är. SJUKT. Men jag är världens lyckligaste och det tycker jag är det viktigaste.
Det är inte bara alla hjärtans dag imorgon. Friluftsdag också. Jag och tjejerna (förutom Ben som ska vandra) ska till Flottsbro! Åh va kul. Skidor är livet. Men det kunde ju varit lite längre backe och så. Men kompisar + skidor kan ju inte bli annat än urskoj. Klockan 9 bär det av från Sockis. Jä.
På kvällen ska jag självklart i världen vara med Adam. Myspys. Äta geléhjärtan och må bra. Helt fantastiskt. Han är bäst helt enkelt. Har aldrig varit så kär i någon som jag är i honom.
Förlåt. Jag tjatar. Men just nu väntar jag faktiskt bara på att han ska komma hem från sin träning och ringa mig och att vi kan prata om sånt som rör allt och ingen tills jag somnar. 22.00. Snart. Snart. Ska jag gå och lägga mig. Med fleccefilten.
Ska borsta tänderna.
Fan Anja. Att hon inte kunde krossa allt. Köra ur sådär, utan någon som helst anledning. Hum. Om det skulle vara jag som var hon skulle jag krossat alla i allt. Men nu är det inte så. Därför beundrar jag hennes tre guldmedaljer. Om det ändå vore jag. Jag som var skidproffs.
Kristina
Det har inte hänt så himla mycket sen sist. Bara en del. Fick sms ikväll av min virriga Parissis. Hon tyckte inte jag hade svarat på hennes sms hon skickade i fredags även fast jag hade svarat och hon svarat på mitt och jag svarat tillbaka. Undra hur på örat man får vara i Paris... Förlåt syster. Men du skrev att du var virrig. Jag tolkar det som full.
Jag är kär. Så himla kär. Och imorgon är det alla hjärtans dag. Och jag ska erkänna, det är faktiskt första gången jag har en fungerande relation på alla hjärtans dag. Första gången i livet. Jag har inte så stora förväntningar. Bara att få vara med honom är det finaste som finns. Bara att få vara nära. Känna lukten. Glädjen. Ruset. Kärleken. Jag är så himla kär. Det är helt sjukt. Det slår mig ibland. HUR FAN KAN MAN HITTA ETT SÅNT KAP PÅ TUNNELBANAN SOM MAN BESTÄMMER SIG FÖR ATT LETA UPP???? Det kan jag inte förstå. Kan man känna sånt på sig? Om jag får säga det själv så passar vi så himla bra ihop. Vi är så lika men ändå så olika. Åh. Det är helt underbart. Men kan man känna på sig att det där är killen jag väntat på bara genom att se honom mitt emot sig påtuben en tisdagseftermiddag? Det är sjukt. Jag säger det igen. För det är verkligen så det är. SJUKT. Men jag är världens lyckligaste och det tycker jag är det viktigaste.
Det är inte bara alla hjärtans dag imorgon. Friluftsdag också. Jag och tjejerna (förutom Ben som ska vandra) ska till Flottsbro! Åh va kul. Skidor är livet. Men det kunde ju varit lite längre backe och så. Men kompisar + skidor kan ju inte bli annat än urskoj. Klockan 9 bär det av från Sockis. Jä.
På kvällen ska jag självklart i världen vara med Adam. Myspys. Äta geléhjärtan och må bra. Helt fantastiskt. Han är bäst helt enkelt. Har aldrig varit så kär i någon som jag är i honom.
Förlåt. Jag tjatar. Men just nu väntar jag faktiskt bara på att han ska komma hem från sin träning och ringa mig och att vi kan prata om sånt som rör allt och ingen tills jag somnar. 22.00. Snart. Snart. Ska jag gå och lägga mig. Med fleccefilten.
Ska borsta tänderna.
Fan Anja. Att hon inte kunde krossa allt. Köra ur sådär, utan någon som helst anledning. Hum. Om det skulle vara jag som var hon skulle jag krossat alla i allt. Men nu är det inte så. Därför beundrar jag hennes tre guldmedaljer. Om det ändå vore jag. Jag som var skidproffs.
Kristina
Snacks
Här kommer ett litet smakprov ur mitt nya verk "Platsen".
Läs och begrunda.
Inledningen
Mittenpartiet
Jag börjar närma mig. Vädret spelar sitt eget spel idag. Det passar inte in på vare sig stor sol eller regnmoln, sol med moln framför eller snöstorm, tidningsbilderna luras idag. Det var en sol i tidningen. Jag tittar upp, mot himlen, himlen är det enda jag ser, den är grå. Nej, den är inte helt grå, mer blågrå, ljust blågrå. Den ser kall ut. Jag som trodde himlen var motsats till det fruktansvärda helvetet, är inte himlen paradiset? Jag vill inte komma till en kall, ljust gråblå plats när jag dör. Vem vill det? Då kanske det ändå är bättre med helvetet, där man får brinna, varmt och skönt. Ingen kommer väl ändå syndfri från denna värld i dessa tider. Tänk på dagens synder. Har du kört bil? Miljöförstöring – helvetet. Har du spottat ut ett tuggummi på gatan? Förorening – helvetet. Har du någon gång spelat fotboll? Konditionskrävande – helvetet. Tillbaka. Jag ska berätta, om platsen, jag vill att alla ska veta.
Jo men visst serru, imorgon är jag ledig och ska åka skidor, far fyller år och vi ska ha en heldag tillsammans, när hände det sist? Puh, jag kommer inte ens ihåg, så illa är det. Jag och pappsen på äventyr, je.
Kristina
Läs och begrunda.
Inledningen
Jag ska beskriva en plats. En plats där känslor väcks. En plats som berör. En plats som berör mig. Hur du känner inför den kan jag inte veta. Därför vill jag återge mina tankar. Jag vill att alla ska veta. Vad platsen har att säga mig. Vilken kraft den väcker inom mig, ångest. Hat. Glädje. Sorg. Lust. Ilska. Kärlek. Allt, allt du kan tänka dig. Förutom viljan att stanna kvar.
Såklart.
Mittenpartiet
Jag börjar närma mig. Vädret spelar sitt eget spel idag. Det passar inte in på vare sig stor sol eller regnmoln, sol med moln framför eller snöstorm, tidningsbilderna luras idag. Det var en sol i tidningen. Jag tittar upp, mot himlen, himlen är det enda jag ser, den är grå. Nej, den är inte helt grå, mer blågrå, ljust blågrå. Den ser kall ut. Jag som trodde himlen var motsats till det fruktansvärda helvetet, är inte himlen paradiset? Jag vill inte komma till en kall, ljust gråblå plats när jag dör. Vem vill det? Då kanske det ändå är bättre med helvetet, där man får brinna, varmt och skönt. Ingen kommer väl ändå syndfri från denna värld i dessa tider. Tänk på dagens synder. Har du kört bil? Miljöförstöring – helvetet. Har du spottat ut ett tuggummi på gatan? Förorening – helvetet. Har du någon gång spelat fotboll? Konditionskrävande – helvetet. Tillbaka. Jag ska berätta, om platsen, jag vill att alla ska veta.
Jo men visst serru, imorgon är jag ledig och ska åka skidor, far fyller år och vi ska ha en heldag tillsammans, när hände det sist? Puh, jag kommer inte ens ihåg, så illa är det. Jag och pappsen på äventyr, je.
Kristina
Ge mig
Jag är världens käraste
Kristina