Kristina längtar efter Bengt
Hälsning från kolloBengt.
Nyklippt o grå i sommarskogen.
Miss you.
Kristina lagar paj
Getostpaj med spenat ruccola o röd paprika.
God o lyxig :)
Kristina o mammi
Grattis på mors dag lilla mor!
Du är min bästa mamma :)
I Nice
Kristina tar söndag
Klockan är 09.00.
Var ett tag sen jag var uppe vid den här tiden en helgmorgon.
Skönt dock. Lite te o dator innan dagen börjar på riktigt.
Tänker på hur livet ska bli sen, efter Dublin.
Här är trots allt mitt liv och det känns som jag får böjra lite från början när jag packar mina väskor och återvänder till Svea.
16 månader i ett annat land är ändå en lång tid.
Och mycket har hänt.
Livet just nu är en ända stor längtan.
Har lite svårt att njuta av tiden som är kvar här känner jag.
Först längtar jag till Italien.
Har aldrig behövt semester så mycket som jag gör nu.
Ska bli så skönt att helt koppla bort ALLT och bara njuta av ledighet.
Kommer ihåg nu att jag drömt flera gånger om mitt egna dygn i Rom,där jag ska svassa runt med mig själv och kameran.
Sen längtar jag till Sverigesommar och ledighet.
Och en massa massa massa till min lilla Bengt.
Är faktiskt svårt att vara ifrån sin hund i ett halvår.
Usch o fy för det.
Bengtis, i sommar ska vi vara tillsammans, det lovar jag.
puss
Kristina stolt scout
Kristina likes Obama
Igår var Obama här.
Det var kul.
Inte alla som ser en livs levande US president i livet.
Obama är söt. Och rolig.
Kristina var i London
Med chicksen från PennyBridge
Kristina o söndag
Hej bloggen.
Idag har jag riktig söndag.
Jag bara slappar.
Det har jag inte gjort på mer än en månad.
Det är så skönt.
Att inte ha en enda plan.
Ibland.
Oftast vill jag ha planer.
Men inte idag.
Livet rullar på i Dublin.
3 månader kvar.
Tiden går fort.
Känns vemodigt men samtidigt bra.
Jag är klar här.
Vill se något nytt av livet.
Och det ska jag göra.
Har inte jobbat en enda 5dagarsvecka på hela april.
Nästa vecka blir den första på länge.
Men när jag tänker på att jag bara ska jobba på det där stället tio veckor till för alltid så känns det ändå okej.
Jag gillar mitt jobb.
Det kan vara jäkligt slitigt och dödligt lugnt.
Men någonstans där emmellan känner jag att jag gör något betydelsefullt och kan det jag håller på med.
Det är en tuff känsla.
Idag är en dag jag bara vill ha för mig själv.
Och det har jag.
Vad som händer sen tar jag sen.
Mitt liv fungerar väldigt mycket så.
Nu är nu och sen är sen.
Bra eller dåligt?
Vad vet jag, men jag lever i det nu och det är väl inget någon skulle ha något att klaga på?
Life is good.