När månadsdagen blev skräckinjagande
Åtta månader.
Tjohoo.
Det är väl underbart att man har lyckats stå ut i åtta månader med samma kis.
Men.
Månadsdagen inträffar varje månad den 25. Från juldagen.
Puh.
Livet är underbart enda till ungefär klockan 12. Då kommer domen.
Då kommer det fruktade smset som man helst inte vill se men tvingas till och när man öppnar det så drar man antingen en djup suck, skriker, sliter sig i håret eller gömmer sig för världens all ondska.
TELEFONRÄKNINGEN.
Den här månaden. Alltså augusti månad har jag haft mobilen avstängd i två veckor, men ändå. ÄNDÅ, får jag en räkning som är den näst största. Jag menar comviq Kompis har man inte för att det ska vara dyrt att ringa. Nej. Det skaffar man sig för att man tror att alla man känner har comviq och att man kommer spara skjortan på att ha det där.
Jag gjorde en enkel överslagsräkning och förstod att jag banemig inte skulle betala så där mycket. Slängde mig på telefonen och fick sitta i telefonkö. En trevlig tjej, tillslut, men vafan hjälpte det när jag fick veta att i två månader har jag betalat massa skitpengar till ett jävla företag som utnyttjat mig på konstiga frågesportssms!!!! AH! Jag blir galen. Jag har blivigt rädd varje gång och raderat innan jag läst. Jaja. Livet är inte rättvist. Men det här var bannemig väldigt orättvist.
Den 25e smäller det
Jag har sagt upp "abbonemanget" på den där jävla sidan.
Skickade ett mejl och fick fyra tillbaka, där det stod samma sak i varje.
Jävla skitföretag.
Jag hatar dom som vill tjäna pengar på unga och barn som inte förstår sitt eget bästa.
SLUTA!
Tjohoo.
Det är väl underbart att man har lyckats stå ut i åtta månader med samma kis.
Men.
Månadsdagen inträffar varje månad den 25. Från juldagen.
Puh.
Livet är underbart enda till ungefär klockan 12. Då kommer domen.
Då kommer det fruktade smset som man helst inte vill se men tvingas till och när man öppnar det så drar man antingen en djup suck, skriker, sliter sig i håret eller gömmer sig för världens all ondska.
TELEFONRÄKNINGEN.
Den här månaden. Alltså augusti månad har jag haft mobilen avstängd i två veckor, men ändå. ÄNDÅ, får jag en räkning som är den näst största. Jag menar comviq Kompis har man inte för att det ska vara dyrt att ringa. Nej. Det skaffar man sig för att man tror att alla man känner har comviq och att man kommer spara skjortan på att ha det där.
Jag gjorde en enkel överslagsräkning och förstod att jag banemig inte skulle betala så där mycket. Slängde mig på telefonen och fick sitta i telefonkö. En trevlig tjej, tillslut, men vafan hjälpte det när jag fick veta att i två månader har jag betalat massa skitpengar till ett jävla företag som utnyttjat mig på konstiga frågesportssms!!!! AH! Jag blir galen. Jag har blivigt rädd varje gång och raderat innan jag läst. Jaja. Livet är inte rättvist. Men det här var bannemig väldigt orättvist.
Den 25e smäller det
Jag har sagt upp "abbonemanget" på den där jävla sidan.
Skickade ett mejl och fick fyra tillbaka, där det stod samma sak i varje.
Jävla skitföretag.
Jag hatar dom som vill tjäna pengar på unga och barn som inte förstår sitt eget bästa.
SLUTA!
nu.
Votering, tack
Vad tusan.
Det här har varit andra dagen i skolan.
Hade inte första lektionen, andra lektionen var ny lärare - presentation, brevskrivande och lite sådär, lunch -sushi, sista lektionen, som är dubbel, men vi fick sluta en timme tidigare. Cyklade hem, gick ut med hunden och så och vid fem kunde jag för allt i världen inte hålla ögonen öppna. Jag var tvungen att lägga mig. Tur att vi gjort ett nytt datarum med en extrasäng.
Det gick inte, hur mycket jag än försökte.
Jag somnade.
Sov i en timme.
Då hoppade jag upp och sprang ner och lagade mat.
Sova middag är guld.
Jag ska skriva ett nytt lagförslag.
Jag yrkar på att
Alla storstadsbor (lantisarna kan få mjölka kor om de vill) ska mellan 16.00-17.00 sova middag. Alla affärer stänger, alla resturanger tar paus i matlagandet och alla skolor slutar förhoppningsvis innan, om det mot förmodan inte skulle te sig så (Värmsö gymnasiums torsdagar) ska aulan eller liknande snabbt kunna förvandlas till ett jättelikt kuddrum.
Jag tror Reinie blir glad. Om inte annat blir Monsan det och om tre år har ska vi ändå byta regering vid det här laget. Jag skulle i alla fall bli glad.
Inför nästa vecka ska jag bli mer strukturerad. Då sätter skolan igång mer på riktigt. Allt blir mer allvarligt och hösten kommer smygande. Ska planera var ända dag, veckan ska innehålla minst två träningspass, hundprommar, matlagning, städning, socialt liv und so weiter. Skolan är väldigt social. Man träffar folk hela tiden. Eller rättare sagt är med människor hela tiden. Iförsej har jag träffat väldigt mycket nya människor den här sommaren men det blir ändå en omställning när man kommer tillbaka såhär. Alla ska vara så nya och frächa och man själv känner sig bara ständigt cool, jämt. Så vad ska jag ändra på.
Jo. Jag vet. Jag lovade mig själv att jag skulle skriva dagbok fler en sju gånger det här året. Jag får börja nu. Tror jag har skrivigt en gång. Bra. Bra. Bra.
Dagbokstajm. Dagböcker är guld.
I helgen ska jag dessutom sortera bilder för framkallning. Imorgon börjar mitt individuella val digital bild. Skoj. Tycker jag helt spontant. Men vi får se.
Blogga är tusan kul.
Ska lägga till några nya länkar till nya favvosar. Eller det kanske redan är gjort.
Jag har ingen koll
Det här har varit andra dagen i skolan.
Hade inte första lektionen, andra lektionen var ny lärare - presentation, brevskrivande och lite sådär, lunch -sushi, sista lektionen, som är dubbel, men vi fick sluta en timme tidigare. Cyklade hem, gick ut med hunden och så och vid fem kunde jag för allt i världen inte hålla ögonen öppna. Jag var tvungen att lägga mig. Tur att vi gjort ett nytt datarum med en extrasäng.
Det gick inte, hur mycket jag än försökte.
Jag somnade.
Sov i en timme.
Då hoppade jag upp och sprang ner och lagade mat.
Sova middag är guld.
Jag ska skriva ett nytt lagförslag.
Jag yrkar på att
Alla storstadsbor (lantisarna kan få mjölka kor om de vill) ska mellan 16.00-17.00 sova middag. Alla affärer stänger, alla resturanger tar paus i matlagandet och alla skolor slutar förhoppningsvis innan, om det mot förmodan inte skulle te sig så (Värmsö gymnasiums torsdagar) ska aulan eller liknande snabbt kunna förvandlas till ett jättelikt kuddrum.
Jag tror Reinie blir glad. Om inte annat blir Monsan det och om tre år har ska vi ändå byta regering vid det här laget. Jag skulle i alla fall bli glad.
Inför nästa vecka ska jag bli mer strukturerad. Då sätter skolan igång mer på riktigt. Allt blir mer allvarligt och hösten kommer smygande. Ska planera var ända dag, veckan ska innehålla minst två träningspass, hundprommar, matlagning, städning, socialt liv und so weiter. Skolan är väldigt social. Man träffar folk hela tiden. Eller rättare sagt är med människor hela tiden. Iförsej har jag träffat väldigt mycket nya människor den här sommaren men det blir ändå en omställning när man kommer tillbaka såhär. Alla ska vara så nya och frächa och man själv känner sig bara ständigt cool, jämt. Så vad ska jag ändra på.
Jo. Jag vet. Jag lovade mig själv att jag skulle skriva dagbok fler en sju gånger det här året. Jag får börja nu. Tror jag har skrivigt en gång. Bra. Bra. Bra.
Dagbokstajm. Dagböcker är guld.
I helgen ska jag dessutom sortera bilder för framkallning. Imorgon börjar mitt individuella val digital bild. Skoj. Tycker jag helt spontant. Men vi får se.
Blogga är tusan kul.
Ska lägga till några nya länkar till nya favvosar. Eller det kanske redan är gjort.
Jag har ingen koll
Skräcken håller i sig
Jag tillbringade fredagskvällen i min svärsoffa.
Vi tittade på Mr and Mrs Smith.
Tjo fadderuttan tänkte jag tills jag insåg mitt misstag.
Jag hatar när folk dödas.
Det är det värsta jag vet.
Förstår i helvete inte hur folk kan tycka det är underhållning.
Nej
Jag ska fortsätta med trenden lättsmält komedi
Det passar mig
Bra.
Åter till saken.
Den där filmen, för er som inte heller gillar dödsunderhållning
så går den ut på att paret har varit gifta i 6 år och har aldrig riktigt öppnat sig för varandra
De är båda hemliga agenter, aaaa, smart.
Tills mannen får reda på att det är frugan han nästan dödat i ett uppdrag.
De tror då båda att den andre har fått i uppdrag att döda sin partner
och så fortsätter det
De försöker döda varandra
Men lyckas aldrig
Tills de står med pistolerna riktade mot varandras skallar
Men det var inte filmen som var grejen egentligen.
Det var ju könsskräcken
I det här fallet kanske inte skräck, men ändå inom samma tema.
KÖNSFÖRDELNING
KÖNSROLLER
KÖN
KÖN
KÖN
Jag frågar min käraste efter filmen vilken han hejade på, kvinnan eller mannen.
Han svarar mannen.
Det snublar i mitt huvud, för mig var det ju helt självklart att man hejade på kvinnan.
Shit.
Jag är farsinerad.
Imorgon börjar skolan
Och jag har klippt mig
Kan det bli bättre
Vi tittade på Mr and Mrs Smith.
Tjo fadderuttan tänkte jag tills jag insåg mitt misstag.
Jag hatar när folk dödas.
Det är det värsta jag vet.
Förstår i helvete inte hur folk kan tycka det är underhållning.
Nej
Jag ska fortsätta med trenden lättsmält komedi
Det passar mig
Bra.
Åter till saken.
Den där filmen, för er som inte heller gillar dödsunderhållning
så går den ut på att paret har varit gifta i 6 år och har aldrig riktigt öppnat sig för varandra
De är båda hemliga agenter, aaaa, smart.
Tills mannen får reda på att det är frugan han nästan dödat i ett uppdrag.
De tror då båda att den andre har fått i uppdrag att döda sin partner
och så fortsätter det
De försöker döda varandra
Men lyckas aldrig
Tills de står med pistolerna riktade mot varandras skallar
Men det var inte filmen som var grejen egentligen.
Det var ju könsskräcken
I det här fallet kanske inte skräck, men ändå inom samma tema.
KÖNSFÖRDELNING
KÖNSROLLER
KÖN
KÖN
KÖN
Jag frågar min käraste efter filmen vilken han hejade på, kvinnan eller mannen.
Han svarar mannen.
Det snublar i mitt huvud, för mig var det ju helt självklart att man hejade på kvinnan.
Shit.
Jag är farsinerad.
Imorgon börjar skolan
Och jag har klippt mig
Kan det bli bättre
Könsskräck
Jag blir rädd.
Jag blir rädd för mig själv.
Ibland
Som när jag hörde historien om en bilolycka med en pappa och en son, pappan dog och sonen fördes till sjukhus för intensivvård. När operationen ska börja säger kirurgen: Men va? Det är ju min son!
Vem var kirurgen?
Jag tillsammans med många andra fick klura länge på hur det kunde vara. Varför? Varför är inte första tanken helt solklar att det är pojkens mamma? Nej, man börjar tänka om pojken var adopterad och om hans föräldrar var två män. Det är ju heltokigt.
Även fast jag har två systrar som förespråkar könsjämstäldhet något så fruktansvärt. Ändå dyker det inte upp i mitt huvud.
Samma sak hände ikväll. Adam och jag är på Gustav Adolfs torg för att se The drummers of Japan - Yamato och bildskärmar visar innan konserten bilder på gruppen. Jag förutsätter att gruppen är ett killgäng, främst efter att ha läst i DN om deras träningsvanor. En mils språngmarch innan frukost, fysträning till lunch och sen trummor till klockan 22. Tills en bild dyker upp på bildskärmen och Adam utbrister: Jag tror det är tjejer med också. Antagligen var han lika töntig som jag och hade förutsatt killnormen till denna typ av underhållning. Självklart. Gruppen bestod av fem kvinnor och fem män. Tänk om vi kunde ha samma könsnormer som i Japan.
Tjejerna var dessutom grymmast.
Jag har överlevt, ganska knappt men med endast två bortdomnade tår och övriga kroppen i relativt gott skick ska man väl inte klaga. Jag har varit med om mitt livs äventyr och jag gör aldrig om det på samma vilkor.
Kristina
Jag blir rädd för mig själv.
Ibland
Som när jag hörde historien om en bilolycka med en pappa och en son, pappan dog och sonen fördes till sjukhus för intensivvård. När operationen ska börja säger kirurgen: Men va? Det är ju min son!
Vem var kirurgen?
Jag tillsammans med många andra fick klura länge på hur det kunde vara. Varför? Varför är inte första tanken helt solklar att det är pojkens mamma? Nej, man börjar tänka om pojken var adopterad och om hans föräldrar var två män. Det är ju heltokigt.
Även fast jag har två systrar som förespråkar könsjämstäldhet något så fruktansvärt. Ändå dyker det inte upp i mitt huvud.
Samma sak hände ikväll. Adam och jag är på Gustav Adolfs torg för att se The drummers of Japan - Yamato och bildskärmar visar innan konserten bilder på gruppen. Jag förutsätter att gruppen är ett killgäng, främst efter att ha läst i DN om deras träningsvanor. En mils språngmarch innan frukost, fysträning till lunch och sen trummor till klockan 22. Tills en bild dyker upp på bildskärmen och Adam utbrister: Jag tror det är tjejer med också. Antagligen var han lika töntig som jag och hade förutsatt killnormen till denna typ av underhållning. Självklart. Gruppen bestod av fem kvinnor och fem män. Tänk om vi kunde ha samma könsnormer som i Japan.
Tjejerna var dessutom grymmast.
Jag har överlevt, ganska knappt men med endast två bortdomnade tår och övriga kroppen i relativt gott skick ska man väl inte klaga. Jag har varit med om mitt livs äventyr och jag gör aldrig om det på samma vilkor.
Kristina