I en annan del av Ängby
En fredagseftermiddag på Hötorgets T-banestation. A och K väntar på tåget och pratar om ditten och datten.
A: C (en ettåring i Ängby) och jag stod och kollade på en modul i taket, för att C tyckte den var så fin.
K: Vaddå för modul, vad har ni för fancy grejer egentligen?
A: En modul, det heter så, som hänger överallt...
K: MODUL?
A: Ja, sådana där fina med glitter och sånt, du vet..
K: Eh..
A: Jo..
K: Mobil?
Det är inte lätt när det är svårt
Knödeln
I alla fall.
Cirrus springer in då han sovit för hårt för att höra när A gått upp och vill självklart hälsa med sitt varmaste humör. Klapp och klapp och jag säger: Gå ut nu Bengte.
Varpå Adam säger: Begnt-Hans, GÅ UT!
Cirrus traskar vänligt in mot köket och gosar ner sig i sin korg igen.
Då utbrister Adam: Haha, jag vann! Han gick när jag sa.
På bussen hem från jobbet frågar jag om han läst min senaste blogg. Han säger AHA, den med Bron (ROM) byggdes inte på en dag? Nej, säger jag.
Vår outtalade tävling är i full gång, every day and every night, we´ll be together...
225 vänner mot ??? (inte särskillt många)
Surt och blandat
Och se, bara när jag för två sekunder sen läste Filippas blogg var jag full av ideér, men nu, noll.
Men vad gör det. Jag är en ganska lyckad människa även fast bloggandet börjar mattas ut.. Jag kanske ska börja skriva på min livs roman istället, för hand.
En sak kan jag meddela, att adressändring.se är knäppt. Jag skulle skicka små söta flyttkort, men då kukar den ur och jag kan bara skicka blanka kort och fick inte alls välja bland alla roliga små figurer som parar sig och allt vad de höll på med. Jag gav upp.
Har ni sett att jag har fler kompisar än A på fejjan. 220 mot 201. Eller ni kanske inte visste att vi har en outtalad tävling om allt. Nästan precis allt. Vem som tjänar mest, vem som gör saker bäst, vem som cyklar snabbast upp från Sockenplan till Planterarvägen och så vidare. Vi är knäppa. Men jag har i alla fall packat upp alla mina kläder i garderober nu (yes, jag vann) så ikväll ska jag slappa framför tv 3 eller Mamma Mia. Underbart att sluta 15! (Yes, jag vann sluta tidigasttävlingen!)
Jag skulle vilja ha en strukturerad blogg egentligen, ett ämne-ett inlägg, men jag har en policy som säger att jag måste skriva så långt att reklamen inte syns när man kommer in på sidan, sjuk i huvet är jag och snart är det helg, IGEN!
(Det var på håret)
Resultat
När man kommer in i rummet möts man av detta, inte så pjåkigt ändå?
Bokhyllornas övre delar är i full kontroll
Och fönstret har fått sin styling och känner sig till freds.
Loftsäng gör UNDER på 9 kvadrat kan jag säga..
Flytta, flytta, flytta var dag
Och här var allt nästan i ordning, tills igår. Då kom ett flyttlass till.
Det var ganz myckish.
Jag satt och trängdes med både rengöringsmedel och en del annat skrot, medan Adam tog plats vid ratten. (Observera att då var klockan endast 9.30 och vi hade packat allt, fått in det i bilden plus städat ur hela lägenheten. MacDonaldsfrulle väntade, latte och bagel. Och sen vips befann vi oss i Årsta och fick plats med allt i hissen på en uppgång.
Efter lite upplockning så är vi långt ifrån det slutgiltiga rumsmyset. I garderoben hängen än sålänge As skjortor och min resväska fullproppad står och trycker på golvet nedanför.
Loftsängen är på plats, med ett härligt tyg på undersidan
Men under är det inte särskillt härligt
Bokhyllan har dock kommit i hyfsad ordnung
Men utanför rummet är det kaos
Vårt lilla badrum är dock fyllt av färg och form
Och när alla fyra hus blir klara är inte utsikten så mycket att klaga på....
Svart på vitt
Ute för män:
1. Säckiga jeans
2. Baskettröjor
3. Tajta skjortor
Någon som känner igen sig?
En dag
Jag sitter på jobbet, har min halvtimmes rast efter lunchen. Najs tänker ni, men jag är lite bitter. På föräldrakoop finns det ju en risk att föräldrarna kommer in och jobbar titt som tätt och det är en sådan dag idag. Därför får jag inte ha min dagliga vilostund på 40 minuter innan min rast på 30 minuter. När jag har vilan, vilket jag alltid har vågar de knappt röra på sig förän jag och V har somnat. Det är bra.
Flytten närmar sig och imorgon töms villan. Vår lilla koja gör detsamma i helgen. Ikväll - packaaa
KUL.
Nu är min rast slut om fem. Det var iallafall sjukt god mat idag. Stekt ris (m grönsaker) med tomatsås.
Fight fight fight
De är 9-12 år gammla och outtröttliga. När de är trötta vill de bli ännu tröttare, när de har kul vill de ha mer roligt, när de slappnar av vill de helst av allt somna på de kalla golvet.
De är makalösa. Alla borde få en sådan energikick varje torsdag. Vi boxas, sparkas, styrketränar, springer tills svettet flödar och leker tills leenderna går upp till öronen.
Jag får en sån kick att bussresan hem känns som småpotatis och vill inte somna vid halv 9 i soffan. Jag kan bara se positivt fram emot helgen och morgondagen som kommer gå som en dans med det goda både bakom och framför sig.
KLYSCHIGT!
Men det är sant.
Jag ska flytta till Årsta, Adam me. Vi ska bo inneboende. Hos mina föräldrar. I en nyproducerad 4ra. Skönt och bra för plånboken och hur det kommer att gå återstår att se..
På mitt jobb känner jag mig inte särskillt vuxen för där är jag omringad av "medelålders", men på jympan är det jag som är stor och förståndig. Helt underbart.
Någon gång i livet ska jag göra en nysatsning på min blogg, men det får bli ett senare projekt. Ska nog titta lite på inlägg från tidigt 2006, har ju faktiskt bloggat i snart 3 år.
WOW
It´s now or never
Tjo fadderuttan, jag lever.
Även fast det ska ta en jäkla månad mellan mina uppdateringar. Men jag förstår inte var tiden tar vägen.
En vanlig vecka i mitt nuvarande liv:
Måndag: Jobb 8.30-17.00, träna, hem, middag, tv, sängen innan Adam ens kommit innanför dörren (han repar)
Tisdag: Jobb -16.30, träna, min middagsdag, städa lite, prat, tv, sängen
Onsdag: Jobb -16.30, hem till Enskede för middag, körövning, hem, sängen
Torsdag: Jobb -15.00, barnjympa 16-19, hemma vid 8, middag, packa upp, duscha, sängen
Fredag: Jobb -16.30 och beroende av vad helgen bjuder ser den här kvällen olika ut, under hösten har jag till mestadels tillbringat den på ett tåg.
Jag har möten på helgerna. Och har jag inte det, tror jag att jag är ledig, men i tusan heller. Det är alltid tusen tider att passa ändå.
Det här är den första lördagsmorgonen i Hökis då jag gått upp före Adam och sitter och softar i soffan. Det är inte många lördagsmornar jag vaknat här faktiskt. Kanske två innan idag.
Men.
Jag har haft sån jäkla tur!
Jag är 19 år och har precis gått ut gymnasiet. Jag bor (för tillfället) med min boy ensamma i en lägenhet och har ett jobb som jag överlever på och mer än så.
Fatta, jag jobbar 38 timmar i veckan med mitt favoritväsen, Barn!
Jag älskar barn. De kan så mycket och har så bra funderingar om allt och inget. Jag får ta hand och pyssla om dem, jag får presenter och kärlek, de är dumma, men jag har tålamod.
Barn är oslagbara, var trycket på en briströja jag aldrig ville lägga ifrån mig under kanske 5 år. Jag hade den jämt. Och det säger en del.
Barn är min livsuppgift.
Jag ska bli barnsjuksköterska.
Jag har bestämt mig. Men först ska jag göra en volontärresa och jobba på barnhem. Och sen ska jag ha massa barn. Innan 30. Över 30 morsor är så jäkla petiga med allt. (Av den trend jag ser) Kan inte ens skratta lite när barnet ligger och sover. Hallå. Vad är det den ska lära sig? Att när man sover stannar världen upp, man missar aldrig något roligt eller hemskt.
Nej, jag ska lära mig allt om barn, bli världens bästa barnsjuksköterska, hjälparbetare, mamma och jympafröken.