Tussilago

Vi ses kanske igen någon gång.

Nu är det dags för nya äventyr.

Tack för allt.

Alltid i mitt hjärta.

Fina ord på kort o hejdåkramar till folk jag kanske aldrig kommer se igen.

Tack fina kollegor för en fin tid.

För ett år sedan skrev jag visst en lite text.

Läs o njut.

Har inget minne att jag ens skrivit den.

Men det har jag.

Det sitter en vilsen flicka i natten. Hon är glad och berusad. Berusad av härligheten, lyckan, kärleken och alkoholen. Ingenting kan stoppa henne nu. Hon sitter där i natten. Väntandes. Väntades på vännerna som ska följa henne hem. Där hemma ligger han och väntar, i hennes säng. Hon ska ta studenten. Och livet ska ta fart. Vad ska hon göra nu? Tankarna snurrar medan leendet tar vid. Härliga natt. Härliga liv.

Hon vaknar morgonen därpå. Dags att gå upp. Tittar sig i spegeln. Spegelbilden av gårdagens rester. Spegelbilden av glädje som suddats ut. Spåren av natten.

Månaden efter var den lyckligaste dagen i hennes liv. Att få springa ut på skolgården och bara vara sprudlande. Att känna sig stark och modig och hoppfull och stor. Att landa i människors älskande famnar. Blickar som ler. Att vara i centrum.

Två år från då.

Här sitter hon nu. Hon sitter i ett land hon inte hade en aning om att hon skulle sätta sin fot på igen. Hon är här ensam. Hon kom hit med sin väska, sitt liv. Utan vänner, utan framtid, utan planer. Och här sitter hon nu. Hon sitter förvisso ensam. Men det hon har. Det skulle hon aldrig byta bort. Hon har vänner som bryr sig. Hon har planer om den närmaste framtiden. Hon har drömmar om sitt liv. Hon har kontakter. Hon har en grund att stå på. I ett annat land. I ett främmande land. Här stannar hon kvar.

Nu har jag lagat upp min mat. Sålt min cykel. Sagt upp diverse abonnemang.

Lämnat över min plats på jobbet. Sagt hejdå till vänner som lämnat innan mig.

Nu har jag 1,5 dag kvar på jobbet. O jag är redo att ta farväl.

Jag har köpt en mobil som ska vänta på mig när jag flyttar hem.

Extra lockbete.

Igår rensade jag ut det gamla och överblivna i min garderob.

Nu kanske jag tillomed får med mig mina saker hem.

På söndag äter vi avskedsmiddag med de vänner som är kvar på Dublins bästa Tapasställe, The Market Bar.

Om 5 dygn sitter jag på en köksstol i Årsta istället för Dublin o kallar det för hem.

Känns underligt men bra.

CVt är färdigskrivet och jag är redo för nya utmaningar.

Life is now.

I massor.

Galet mycket.

Så igår fick det bli pastasåslagning..

DET ÄR HELG!

Tredje sista på den här ön....