Kristina lär sig vardagen

Jag är sjuk.
Hur många dagar tog det med barnen för att göra mig till en levande snorpöl?
Inte många.
Livet rullar på och jag smider planer för nästa år.
Känns så 2012 att göra något crazy.
Jag ska göra något med bara mig själv för mig själv.
Så brukar det ju bli bäst.
Vad hade jag när jag kom till Dublin.
Nothing.
Nu har jag allt.
Men jag vill ha mer.

Kristina skaffar jobb

Så, då har jag varit ledig 4 veckor den här sommaren.
Exakt.
Imorgon börjar jag mitt nya jobb.
Jippie.
Jag är inte arbetslös, bara grym på att skaffa jobb.

Kristina får en uppenbarelse

Har sprungit på intervjuer den här veckan.
Jag vill inte ha jobben.
Det har jag kommit fram till.
Jag ska ju göra viktiga saker.
Rädda världen.
Därför, inget mer spring innan jag hittar något som jag verkligen vill.
Hej,

Kristina tar adjö

Hejdå Dublin.
Vi ses kanske igen någon gång.
Nu är det dags för nya äventyr.
Tack för allt.
Alltid i mitt hjärta.

Kristina lämnar HP

Idag har jag lämnat mitt jobb efter 1 års slit.
Fina ord på kort o hejdåkramar till folk jag kanske aldrig kommer se igen.
Tack fina kollegor för en fin tid.

Kristina ett år tillbaka

För tre år sedan tog jag studenten.
För ett år sedan skrev jag visst en lite text.
Läs o njut.
Har inget minne att jag ens skrivit den.
Men det har jag.

Det sitter en vilsen flicka i natten. Hon är glad och berusad. Berusad av härligheten, lyckan, kärleken och alkoholen. Ingenting kan stoppa henne nu. Hon sitter där i natten. Väntandes. Väntades på vännerna som ska följa henne hem. Där hemma ligger han och väntar, i hennes säng. Hon ska ta studenten. Och livet ska ta fart. Vad ska hon göra nu? Tankarna snurrar medan leendet tar vid. Härliga natt. Härliga liv.


Hon vaknar morgonen därpå. Dags att gå upp. Tittar sig i spegeln. Spegelbilden av gårdagens rester. Spegelbilden av glädje som suddats ut. Spåren av natten.


Månaden efter var den lyckligaste dagen i hennes liv. Att få springa ut på skolgården och bara vara sprudlande. Att känna sig stark och modig och hoppfull och stor. Att landa i människors älskande famnar. Blickar som ler. Att vara i centrum.


Två år från då.

Här sitter hon nu. Hon sitter i ett land hon inte hade en aning om att hon skulle sätta sin fot på igen. Hon är här ensam. Hon kom hit med sin väska, sitt liv. Utan vänner, utan framtid, utan planer. Och här sitter hon nu. Hon sitter förvisso ensam. Men det hon har. Det skulle hon aldrig byta bort. Hon har vänner som bryr sig. Hon har planer om den närmaste framtiden. Hon har drömmar om sitt liv. Hon har kontakter. Hon har en grund att stå på. I ett annat land. I ett främmande land. Här stannar hon kvar.


Kristina är redo för att fly

Landet.
Nu har jag lagat upp min mat. Sålt min cykel. Sagt upp diverse abonnemang.
Lämnat över min plats på jobbet. Sagt hejdå till vänner som lämnat innan mig.
Nu har jag 1,5 dag kvar på jobbet. O jag är redo att ta farväl.
Jag har köpt en mobil som ska vänta på mig när jag flyttar hem.
Extra lockbete.
Igår rensade jag ut det gamla och överblivna i min garderob.
Nu kanske jag tillomed får med mig mina saker hem.
På söndag äter vi avskedsmiddag med de vänner som är kvar på Dublins bästa Tapasställe, The Market Bar.
Om 5 dygn sitter jag på en köksstol i Årsta istället för Dublin o kallar det för hem.
Känns underligt men bra.
CVt är färdigskrivet och jag är redo för nya utmaningar.
Life is now.

Kristina lagar massa mat

Hade visst tagit med mig Pasta hem från Italy.
I massor.
Galet mycket.
Så igår fick det bli pastasåslagning..

Observera våra mest olika tummar..

Kristina partajar

Ibland kan det se ut som så..

Fredagskväll

Kristina lördagsroar


Kristina fredagsirar

Måste bara skrika ut:
DET ÄR HELG!
Tredje sista på den här ön....

Kristina slutar spinna

Idag var min sista spinningklass med den bästa, Colin.
Åh, han har gjort varje måndag o torsdag värd att leva.
Alla borde få en släng av Colin.
Han är bästa människan.
Han var så söt idag när det var min sista gång.
Jag fick önska låt o övningar o flera gånger under tiden fick han hela gruppen att säga;
"Bye bye Kristina!"
Han har en thing att räkna när vi gör "jumps"..
Han börjar från tio och när vi kommer till 7 säger han alltid efter TEEEN.
Då har vi en liten thing, det har alltid blivigt så att jag tittar på honom när han gör det.
Och han har nu sagt flera gånger att han måste sluta säga det för det kommer inte vara samma sak.
Colin alltså, han är mest värd.
Ska aldrig mer gå på spinning.
Om jag inte ska hålla i den själv, isåfall till Colins ära.
Hejdå spinningfamiljen.
Ett steg närmare Sverige...

Kristina tittar mot ljuset

Ser ett litet ljus i tunneln.
Snart är jag påväg hem.
Idag lyssnar jag på Robyn för att komma i rätt mood.
Har hört att man ska göra det.
Veronicka Maggio får tyvärr vänta tills söderpoppen sköljer över mig.

Min kära syster fick mig att älska den här texten i Italy..

I'm going backwards through time at the speed of light
I'm yours, you're mine
Two satellites
Not alone
No, we're not alone

Kristina om hetsen i livet

Hetsen i mitt liv.


Hets har blivigt lite av ett hedersord. Jag ska berätta varför.

Hetsen finns alltid runt omkring oss.

Läs och lär.


Folk som reser sig upp innan tunnelbanan har stannat för att de är rädda att de inte ska hinna av. Folk som suckar i en en kö eller rent av tränger sig lite snyggt före. Alla har vi hets i vårt liv. Människor som har lite väl bråttom med en viss handling eller som rent av är hetsig i sin person. Eftersom jag själv är väldigt lugn som person så tycker jag att hetsen ibland går över styr.

 

Hets nr 1.

Det är en nörski jänta som jobbar här hos oss. Hon är den gladaste men samtidigt hetsigaste personen på denna jord. På morgonen har vi en buss som hämtar oss vid tågstationen, den går därifrån ungefär 20 i 7 på morgonen. Alltså svintidigt. När tåget stannar och hon lyckas få upp dörren slänger hon sig ut för att hinna först till dörröppningen där man annars kan bli fast i kö ett tag. Hon springer upp till bussen och slänger sig ner på närmaste säte. Helt oprovocerat, för vi andra kommer efter, helt ohetsiga, som man är 06.40 på morgonen... När bussen stannar utanför kontoret börjas det igen. Hon springer, härjar i korridorerna. Vad är det hon hetsar till? Ingen vet, vi kan bara gissa. Kanske vill hon vara först inklockad av alla som kommer med tåget på morgonen, kanske har hon bara en fruktansvärd vinnarskalle där det handlar om  att vinna eller försvinna. Något vi aldrig kommer få svar på.

Dessutom är hon gladast och vill ställa sig in hos ALLA och en var. Här om morgonen var det en kille som tappade en bussbiljett i entrén när han var påväg in på morgonen. Inte så att han kanske skulle sakna den allt för mycket då den redan var förbrukad. HETS! Nörski slänger sig ner på golvet för att plocka upp lappen som fallit till marken. Väl där nere så blåser lappen iväg varpå Norski släääänger sig efter lappen, allt detta sker på golvnivå. Hon vill vara till lags. Hon vill vara världens gladaste och världens bästa. Och hetsen är med. Idag tillexempel. Vi sitter på shuttle bussen och när vi kör in framför entrén ställer hon sig upp trots att hon sitter ganska långt bak och har en person som sitter ytterst på sätet.. Hon säger till Holländarna ”Push, push”, vi vet inte om hon skojar eller om hon verkligen menar det. Innerst inne tror jag det är hetsen som talar.  Norski, congrats! Härmed utser jag dig till hetsen nr UNO!


Hets nr 2.

Det här en en väldigt nära person. Men hon hetsar mig ibland till vansinne. Jag har lärt mig att hantera detta. Och ibland gör jag samma sak för att provocera. Då. Då ska ni veta.  Då bli hon galen. Den här nära personen har många olika hetsmoment. Det hela börjar på morgonen. Hon försvinner obemärkligt in i badrummet medan jag ligger o göttar mig i den varma sköna sängen. Hon hetsar ihop sin mat för dagen o sin trofastaste vän – ryggsäcken, o försvinner ut genom dörren. Hon småspringer till tåget för att sedan få stå och vänta. Bakom kommer jag och har inte missat tåget än enda gång. Hon har bråttom frammåt.

Varje gång vi går bredvid varandra, på stan eller till matsalen eller var vi nu kan vara påväg, går hon alltid, ALLTID två steg före mig. Ökar jag takten, ökar hon. Saktar jag ner, suckar hon. Ett tips här, gå bakom henne, då blir hon rejält ställd. Vi tränar ofta efter jobbet, och när vi kommer hem från gymmet är båda hungriga och vill använda spisen. Av alla de gånger vi kommit hem och ska äta, hur många gånger har jag fått spisen först? En. Max två. Och det här rör sig om något hundratal gånger. Hon ska vara först. Tecken på hets. Vad har hon bråttom till? Den frågan har jag ställt mig många gånger. Hon kommer med bortförklaringar och jag skakar på huvudet.
Människan är hets i sig själv.
Accept eller reject.


Kristina flyr landet

Att flytta från ett land är inte samma som att flytta till ett land.
När jag kom hit 25 mars 2010 hade jag med mig 15 kg i en resväska o ca 10 kg i en ryggsäck.
Vad gick snett?
Jag har redan skickat hem två omgångar med kläder och om 3 veckor ska jag frakta med mig resten hem.
Jag har gett upp.
Det. Kommer. Inte. Att. Gå.
But but.
Nu har jag i alla fall bockat av mina förpliktelser i det här landet:
- Jobbet uppsagt
- Gymmet uppsagt
- Biokort canclat
- Bredbandet påväg att bli uppsagt
Har kvar:
- Hitta ny hyresgäst
- Sälja cykel
Den 18 juli sitter jag på planet till Svea.
Waddduuup??!