Tussilago

Hetsen i mitt liv.

Hets har blivigt lite av ett hedersord. Jag ska berätta varför.

Hetsen finns alltid runt omkring oss.

Läs och lär.

Folk som reser sig upp innan tunnelbanan har stannat för att de är rädda att de inte ska hinna av. Folk som suckar i en en kö eller rent av tränger sig lite snyggt före. Alla har vi hets i vårt liv. Människor som har lite väl bråttom med en viss handling eller som rent av är hetsig i sin person. Eftersom jag själv är väldigt lugn som person så tycker jag att hetsen ibland går över styr.

Hets nr 1.

Det är en nörski jänta som jobbar här hos oss. Hon är den gladaste men samtidigt hetsigaste personen på denna jord. På morgonen har vi en buss som hämtar oss vid tågstationen, den går därifrån ungefär 20 i 7 på morgonen. Alltså svintidigt. När tåget stannar och hon lyckas få upp dörren slänger hon sig ut för att hinna först till dörröppningen där man annars kan bli fast i kö ett tag. Hon springer upp till bussen och slänger sig ner på närmaste säte. Helt oprovocerat, för vi andra kommer efter, helt ohetsiga, som man är 06.40 på morgonen... När bussen stannar utanför kontoret börjas det igen. Hon springer, härjar i korridorerna. Vad är det hon hetsar till? Ingen vet, vi kan bara gissa. Kanske vill hon vara först inklockad av alla som kommer med tåget på morgonen, kanske har hon bara en fruktansvärd vinnarskalle där det handlar om  att vinna eller försvinna. Något vi aldrig kommer få svar på.

Dessutom är hon gladast och vill ställa sig in hos ALLA och en var. Här om morgonen var det en kille som tappade en bussbiljett i entrén när han var påväg in på morgonen. Inte så att han kanske skulle sakna den allt för mycket då den redan var förbrukad. HETS! Nörski slänger sig ner på golvet för att plocka upp lappen som fallit till marken. Väl där nere så blåser lappen iväg varpå Norski släääänger sig efter lappen, allt detta sker på golvnivå. Hon vill vara till lags. Hon vill vara världens gladaste och världens bästa. Och hetsen är med. Idag tillexempel. Vi sitter på shuttle bussen och när vi kör in framför entrén ställer hon sig upp trots att hon sitter ganska långt bak och har en person som sitter ytterst på sätet.. Hon säger till Holländarna ”Push, push”, vi vet inte om hon skojar eller om hon verkligen menar det. Innerst inne tror jag det är hetsen som talar.  Norski, congrats! Härmed utser jag dig till hetsen nr UNO!

Hets nr 2.

Det här en en väldigt nära person. Men hon hetsar mig ibland till vansinne. Jag har lärt mig att hantera detta. Och ibland gör jag samma sak för att provocera. Då. Då ska ni veta.  Då bli hon galen. Den här nära personen har många olika hetsmoment. Det hela börjar på morgonen. Hon försvinner obemärkligt in i badrummet medan jag ligger o göttar mig i den varma sköna sängen. Hon hetsar ihop sin mat för dagen o sin trofastaste vän – ryggsäcken, o försvinner ut genom dörren. Hon småspringer till tåget för att sedan få stå och vänta. Bakom kommer jag och har inte missat tåget än enda gång. Hon har bråttom frammåt.

Varje gång vi går bredvid varandra, på stan eller till matsalen eller var vi nu kan vara påväg, går hon alltid, ALLTID två steg före mig. Ökar jag takten, ökar hon. Saktar jag ner, suckar hon. Ett tips här, gå bakom henne, då blir hon rejält ställd. Vi tränar ofta efter jobbet, och när vi kommer hem från gymmet är båda hungriga och vill använda spisen. Av alla de gånger vi kommit hem och ska äta, hur många gånger har jag fått spisen först? En. Max två. Och det här rör sig om något hundratal gånger. Hon ska vara först. Tecken på hets. Vad har hon bråttom till? Den frågan har jag ställt mig många gånger. Hon kommer med bortförklaringar och jag skakar på huvudet.
Människan är hets i sig själv.
Accept eller reject.