Tussilago

I Howth!

I just wanna dance.

I don´t really care.

Planerad.

Galet.

11 pubar hanns med innan gruppen på ca 50 pers splittrades.

Kul.

Solen skiner.

Ikväll blir det spinning.

Livet är topp.

Sov 12 timmar.

Vaknar upp till en ljus lägenhet.

Äter keso o äpple till frulle.

Bakar bröd.

Sätter mig på balkongen i solen med en kaffe.

Njuuuter.

Jag älskar egentligen mitt liv.

Det är svårt att klå min vardag.

Idag är det pubcrawl.

Galet.

19 pubar på schemat.

Last one standing.

70 pers är anmälda.

Sånt här händer inte i en vanlig jobbvardag.

Sånt händer när man bor på Irland.

Dublin, från nu ska jag njuta av varenda sekund vi har kvar tillsammans.

5 månader.

Klart ni kommer ihåg Sune.

Dannen som springer runt och fyller våra liv med hånfulla skratt.

Sune har ny frisyr.

Den är märklig.

Ibland har han mittbena.

Ibland backslick.

Lite som han vill alltså.

Sune är en rolig prick.

Åt honom skrattar man.

Sune ska flytta till Barcelona.

På måndag.

Sune ska inte vara kvar på HP.

Synd.

Far i frid Sune.

Mor oxå.

Vi såg Never let me go, tyvärr.

Eller inte tyvärr. Den är säkert sevärd med inte bra för det.

Konstig historia om 3 människor vars öde är förutbestämt.

Död innan 30 års ålder.

Hemskt, men sant.

Betala inte för att se den.

Solen skiner, 8 grader och våren är utanför fönstret.

Jag har precis duschat och sitter med min kaffe.

Livet borde vara topp.

Men jag vill ut på äventyr.

Äventyret är för långt bort för att jag ska kunna längta och den här våren känns som en evighet.

Ändå är det inte så långt kvar.

Jag borde ju njuta av varje sekund.

But no.

Tillochmed till Örebro längtar jag.

O efter Bengte, men inte till Stockholm.

Jag vill på äventyr.

Om bara alla som jag ville kunde följa med mig i mitt liv.

Vad bra det vore.

Jag är inne i någon slags raksträcka, jobb, helg, jobb, helg.

Som en helt vanlig människa alltså.

Men jag är inte nöjd.

Jag vill ha variation.

Och efter snart ett år i den här pluttestaden känns det som att jag kan det mesta.

Jag vet var glasinsamlingen ligger, jag vet resturanger o pubar o saker som är tuffa o inte.

Jag vet var olika cykelaffärer ligger och vilken matvarubutik som är bäst.

Jag ser på folk var de köpt sina kläder och känner vägar o gränder.

Jag kan det här.

OCh nu vill jag ha nytt.

Men jag ska tjå mig.

En vår kvar. Och den kommer bli härlig.

Våren på Irland är faktiskt fin.

Får bara se till att hålla mig sysselsatt. Vardag skrämmer mig lite.

Jag kom hit ensam med ingenting.

Och här sitter jag nu, med ett helt normalt liv.

Så lätt det är att anpassa sig.

Nu längtar jag bort och inte längre hit.

I say no more.

Jag köper varor som jag vet att jag använder i matlagning.

Och kanske något nytillskott för att pröva.

Tacksam för det när jag vaknar upp vid 1-snåret på en söndag o cravar efter mat.

Stekte kyckling i chili o vitlök.

Tog fram två fajitabröd från frysen.

Hittade lite majs o lök o ruccola o yoghurt o lite ost.

Vips så hade jag två välsmakande skapelser framför mig.

Den födan jag intagit idag.

Lagade dock mat ikväll.

Timjandoftande olivofetaköttfärsbiffar som jag imorgon får till lunch tillsammans med en fetasallad med tomat o ruccola. Gött.

Det innebär.

Vakna klockan 1.

Äta mat, i sängen.

Titta på film.

Osv.

Filmen jag precis sett: The Duchess

Bra, men jag blir alltid så bedrövad när jag ser filmer från gammal tid där de måste leva med sina hemska karlar livet ut utan ett val att förändra.

Men men.

Jag ska fortsätta min bakisdag med ett bad.

Orkar nog inte gå o handla som jag egentligen skulle behöva.

Någonting ska man ju ha o göra imorgon ocså.

Hurra hurra hurra.

Vad är det som driver mig att gå upp på morgonen när jag hellre vill ligga kvar i sängen?

Pengar känner jag mig inte särskilt driven av. Så det måste vara något annat.

Kanske viktighetskänslan, eller det sociala?

Var kommer all nyskraft ifrån?

Specifikt på morgonen, då har jag extra mycket nyskraft inom mig.

Sen cyklar jag genom Dublin.

Klockan är runt 07.

Det är mörkt men ändå är det fullt av folk på språng.

Brödbilen med bomullsbröd.

Ett gäng som kommer utspringandes från McD just utslängda från svartklubben runt hörnet.

Frusna människor i väntan på bussen.

Staden farsinerar mig på morgonen.

Jag blir nästan pååkt av en ambulans. Ganska obra kan jag tycka.

Sen har jag bara raksträcka kvar till jobbet.

Tjoff, så är jag framme.

För det är sånt som roar oss.

O yes baby, be mine!

Hur hänger världen ihop?

Det är väl klart att självaste Cecilia Lenk nu är på fjällsemester med en tjej som gick klassen under mig i gymnasiet.

Denna tjej är sedemera också Cecilias systers pojkväns lillasyster.

Jaja, det är ju kul att folk vet vem man är.