Plus att jag cyklade till och från träningen såklart.
Här kommer dessutom lite tips för er som inte vill träna som en galning men ändå tänka lite på hälsan.
Från min kära storasyster, den som inte är utbildad i området.
Om vi ska få tips av hälscoachen själv får vi nog börja förbereda oss mentalt ett bra tag innan.
De här tipsen tycker jag om, de passar mer min livsstil:
1. Skippa ölen och cidern helt! Drick vin istället. Mycket färre calories. Jag har inte druckit öl på länge nu. Eller nu ljög jag, jag tog visst en liten öl i fredags och en liten förra måndagen. Men en 33cl flaska. En. Istället för 4 stor stark.
2. Vad gäller nattmat så tycker jag att det är viktigt att äta, man blir för bakis annars. Men skippa kebaben och ta yoghurt och musli hemma istället. Och nån frukt och massa vatten.
3. Ät regelbundet även när du jobbar natt. Mellanmål liksom. Inte mackor, men yoghurt, keso och frukt, morotsstavar etc. Protein till varje mål och mellanmål! Ägg, keso, linser, hummus, fisk, skaldjur...
4. Skippa bröd och pasta helt. Knäcke går väl än, finns ju sånt Ryvita att köpa på Irland. Ät ris, potatis, bulgur, quinoa ja sånt. Och inte massa efterrätter. Jag äter dock mörk choklad varje dag. Annars är inget roligt om man inte får choklad.
5. Kolla portionsstorleken. Min PT Lisa sa att man ska tänka så här angående portionsstorlek: 1 knytnäve kolhydrater, 2 knytnävar grönsaker (inte då bara sallad och gurka, utan mer substantiellt) och en handflata protein. Fast jag tänker en knytnäve protein så blir allt enklare. Knyt näven och jämför när du lägger upp på tallriken. Ganska roligt faktiskt. Vi har ju pyttehänder men det är just meningen att det ska vara anpassat till kroppsstorleken...
Keso är gott. Får väl ladda upp ett lager från Lidl imörra.
Läste just på aftonbladet att en kinesisk tjej hade fått sin sarjade hand fastopererad på sin fot, för att 3 månader efter kunna sätta tillbaka den igen.
Är inte sånt här fantastiskt?
Jag faschineras mycket av hur mycket som är möjligt.
Nej, bara att tänka på mat får min mun att vattnas.
Mat sätter jag över allt snacks på denna jord.
En härlig måltid eller en påse chips och smågodis?
Vad väljer man?
Mat.
Mat är underbart.
Och jag älskar att laga mat.
Mat är livet.
Nu är jag sugen på att laga spenat och keso lasagne.
Det ska jag göra på fredag.
Åh, jag riktigt längtar tills dess.
Så mycket älskar jag mat.
Här kommer därför ett litet recept.
Dock använder jag mig ALDIG av recet.
Det har jag lärt mig av min far.
Bilden blev ju lie fel, med broccoli, men fin, det var den. Från recept.nu
Du behöver
500 gram lasagneplattor (förkokta)
500 gram naturell keso
1 gul lök
200 gram spenat eller mangold
150-200 gram champinjoner eller annan svamp
2 vitlöksklyftor
2 burk krossade tomater
1 dl smakrik riven ost
5 dl mjölk
olivolja till stekning
oregano
salt och peppar
svarta oliver till dekoration
Gör så här
Rensa och strimmla svampen. Finhacka löken och fräs den i olivolja, tillsätt svampen och låt den få lite färg. Pressa ner vitlöksklyftorna och spenaten eller mangolden. Låt fräsa någron minut och tillsätter sedan den krossade tomaten. Späd såsen om den blir för tjock och låt den puttra i cirka 5 minuter. Smaka av med salt, peppar och oregano. Smörj en större ugnsfast form med smör. Lägg några skedar tomatsås i botten, varva lasagneplattor med keso, mjölk och tomatsås. På den översta lagret brer du tomatsås och toppar med riven ost. Gratinera lasagnen i cirka 40 minuter i 225-250 grader. Passa på ytan så att den inte bränns. Ibland kan lasagnen behöva täckas med lock eller folie på slutet.
Tiotals miljarder euro kommer behövas för att sätta bankkrisen tillrätta.
En bankkris orsakad av en bostadsbubbla som sprack.
Och jag lever mitt i allt detta.
Men hur mycket känner jag av?
Irländarna är sura på att så många utlänningar kommer och tar deras jobb.
Det är bara det att företag som mitt etablerar sig här för att det är billigt, det är bra och krävs inte mycket av arbetsgivarn. Här kan de bedriva sin verksamhet enkelt.
Och vi utlänningar älskar det bara mer och mer.
Visst är det höga hyror i New Yorks innerstad.
Det här är Irland.
Vi bor i en djuttig tvåa och betalar 900 euro i månaden i ett slummigt område.
Visst, det är en jättefin lägenhet och det tar 15 min att gå ner till city.
Jag skulle aldrig i världen bo 3 st i en tvåa i Stockholm och betala över 8000 kr i månaden.
Det är vansinne.
Det här är inte New York.
Vad ska det då bli av detta land?
De kastar ut utlänningarna, hyrorna bara höjs och höjs och irländare som inte ens vill bo i hyreslägenheter.
Här bor man hemma hos mamma tills man har råd att köpa sitt drömboende.
Jag lever i ett U-land.
Ett land där folk shoppar på Pennys tills man drunknar i fåniga strumpor, plastskor och billighetssmycken.
Att leva på heltid i det här landet skulle aldrig komma mig för.
Det har så många brister och ett fruktansvärt konservatistiskt synsätt.
Här är kvinnor kvinnor och män män.
Här finns inga barnkläder i Unisex.
U-landet är påväg ner.
Men ändå, är jag mer kär än någonsin.
Dublin, du kommer alltid ha mitt hjärta.
Det var här jag upptäckte livet på riktigt.
Här har jag så mycket och du begär så lite.
Jag och stadens mitt
Nu ska jag iväg på AW med gratis dricka och mat för att fira mitt utländska företags budgetöverskott
Känns kanske lite skumt.
Men i landet av utlänningar är det smällar de får ta.
Det känns bra att komma till jobbet en lördagskväll och mötas av ett tackmejl där jag gjorde en insats tidigare i veckan.
Mitt jobb spelar fakiskt roll.
Hej och tack för igår!
... råkade ut för det som inte kan ske igår eftermiddag. Två redundanta kraftaggregat gick sönder under samma dygn på en kritisk server. Vi var tillbaka med full kapacitet efter mindre än fem timmar. Världsklass!
Vi vill passa på att tacka er alla som hjälpte till, och att ni ställde upp efter kontorstid. Känns bra att viljan finns att hjälpa till när katastrofen är ett faktum.