Jäklarns bananer

Lugn och ro.
Blicken faller på klockan i högra hörnet av skärmen.
9.55. Fan.
Tuben går om 10.

SKYNDA!


In i rummet, plockar ihop saker, stänger av datorn, kollar att den stänger av sig, ner för trappan, pussar hunden, på med jackan, knyta skorna, fan fan fan, halsduk, vantar, sittmuff till sadeln, nycklar, mobil, stannar upp. Har jag allt?
JA!
Låser dörren, ner för trappan, låsa upp cykeln, på med muffen, iväg, ut genom grinden, på med söret, ut från gården, påväg. Fort, fort, fort, snabbare, snabbare, snabbare. Det ekar i mitt huvud. Svänger in vid Ålandsvägen. Tycks höra svärkusinbarnet skrika. Tittar dit, hon ser;

-HEEEEEEEEEEEJ KRIIIISTIIIIINAAAAA!
ojoj.
-HEEJ Heej!

Förvånad, ökar tempot.
Vad glad och trevlig jag lät. Oj. Jag överträffar mig själv ibland. Cykelstället, poff, brakar in, som vanligt, låser cykeln, två minuter till tunnelbanan, den är inte sen. Fram med sl-kort, genom spärren upp för trappan. Ouuuf. Där tog det stop, på alla fyra i trappan på Sockenplans tunnelbanestation tar det stop. Jag måste springa upp för trappan för att kompensera. Äntligen. Kommer. Tåget. Hittar en plats. Skakar. Pustar. Hjälp. 

Hur mycket hinner du på tio minuter? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback