Tussilago

Tiotals miljarder euro kommer behövas för att sätta bankkrisen tillrätta.

En bankkris orsakad av en bostadsbubbla som sprack.

Och jag lever mitt i allt detta.

Men hur mycket känner jag av?

Irländarna är sura på att så många utlänningar kommer och tar deras jobb.

Det är bara det att företag som mitt etablerar sig här för att det är billigt, det är bra och krävs inte mycket av arbetsgivarn. Här kan de bedriva sin verksamhet enkelt.

Och vi utlänningar älskar det bara mer och mer.

Visst är det höga hyror i New Yorks innerstad.

Det här är Irland.

Vi bor i en djuttig tvåa och betalar 900 euro i månaden i ett slummigt område.

Visst, det är en jättefin lägenhet och det tar 15 min att gå ner till city.

Jag skulle aldrig i världen bo 3 st i en tvåa i Stockholm och betala över 8000 kr i månaden.

Det är vansinne.

Det här är inte New York.

Vad ska det då bli av detta land?

De kastar ut utlänningarna, hyrorna bara höjs och höjs och irländare som inte ens vill bo i hyreslägenheter.

Här bor man hemma hos mamma tills man har råd att köpa sitt drömboende.

Jag lever i ett U-land.

Ett land där folk shoppar på Pennys tills man drunknar i fåniga strumpor, plastskor och billighetssmycken.

Att leva på heltid i det här landet skulle aldrig komma mig för.

Det har så många brister och ett fruktansvärt konservatistiskt synsätt.

Här är kvinnor kvinnor och män män.

Här finns inga barnkläder i Unisex.

U-landet är påväg ner.

Men ändå, är jag mer kär än någonsin.

Dublin, du kommer alltid ha mitt hjärta.

Det var här jag upptäckte livet på riktigt.

Här har jag så mycket och du begär så lite.

Nu ska jag iväg på AW med gratis dricka och mat för att fira mitt utländska företags budgetöverskott

Känns kanske lite skumt.

Men i landet av utlänningar är det smällar de får ta.