Könsskräck
Jag blir rädd.
Jag blir rädd för mig själv.
Ibland
Som när jag hörde historien om en bilolycka med en pappa och en son, pappan dog och sonen fördes till sjukhus för intensivvård. När operationen ska börja säger kirurgen: Men va? Det är ju min son!
Vem var kirurgen?
Jag tillsammans med många andra fick klura länge på hur det kunde vara. Varför? Varför är inte första tanken helt solklar att det är pojkens mamma? Nej, man börjar tänka om pojken var adopterad och om hans föräldrar var två män. Det är ju heltokigt.
Även fast jag har två systrar som förespråkar könsjämstäldhet något så fruktansvärt. Ändå dyker det inte upp i mitt huvud.
Samma sak hände ikväll. Adam och jag är på Gustav Adolfs torg för att se The drummers of Japan - Yamato och bildskärmar visar innan konserten bilder på gruppen. Jag förutsätter att gruppen är ett killgäng, främst efter att ha läst i DN om deras träningsvanor. En mils språngmarch innan frukost, fysträning till lunch och sen trummor till klockan 22. Tills en bild dyker upp på bildskärmen och Adam utbrister: Jag tror det är tjejer med också. Antagligen var han lika töntig som jag och hade förutsatt killnormen till denna typ av underhållning. Självklart. Gruppen bestod av fem kvinnor och fem män. Tänk om vi kunde ha samma könsnormer som i Japan.
Tjejerna var dessutom grymmast.
Jag har överlevt, ganska knappt men med endast två bortdomnade tår och övriga kroppen i relativt gott skick ska man väl inte klaga. Jag har varit med om mitt livs äventyr och jag gör aldrig om det på samma vilkor.
Kristina
Jag blir rädd för mig själv.
Ibland
Som när jag hörde historien om en bilolycka med en pappa och en son, pappan dog och sonen fördes till sjukhus för intensivvård. När operationen ska börja säger kirurgen: Men va? Det är ju min son!
Vem var kirurgen?
Jag tillsammans med många andra fick klura länge på hur det kunde vara. Varför? Varför är inte första tanken helt solklar att det är pojkens mamma? Nej, man börjar tänka om pojken var adopterad och om hans föräldrar var två män. Det är ju heltokigt.
Även fast jag har två systrar som förespråkar könsjämstäldhet något så fruktansvärt. Ändå dyker det inte upp i mitt huvud.
Samma sak hände ikväll. Adam och jag är på Gustav Adolfs torg för att se The drummers of Japan - Yamato och bildskärmar visar innan konserten bilder på gruppen. Jag förutsätter att gruppen är ett killgäng, främst efter att ha läst i DN om deras träningsvanor. En mils språngmarch innan frukost, fysträning till lunch och sen trummor till klockan 22. Tills en bild dyker upp på bildskärmen och Adam utbrister: Jag tror det är tjejer med också. Antagligen var han lika töntig som jag och hade förutsatt killnormen till denna typ av underhållning. Självklart. Gruppen bestod av fem kvinnor och fem män. Tänk om vi kunde ha samma könsnormer som i Japan.
Tjejerna var dessutom grymmast.
Jag har överlevt, ganska knappt men med endast två bortdomnade tår och övriga kroppen i relativt gott skick ska man väl inte klaga. Jag har varit med om mitt livs äventyr och jag gör aldrig om det på samma vilkor.
Kristina
Kommentarer
Trackback