Tussilago

Idag har jag riktig söndag.

Jag bara slappar.

Det har jag inte gjort på mer än en månad.

Det är så skönt.

Att inte ha en enda plan.

Ibland.

Oftast vill jag ha planer.

Men inte idag.

Livet rullar på i Dublin.

3 månader kvar.

Tiden går fort.

Känns vemodigt men samtidigt bra.

Jag är klar här.

Vill se något nytt av livet.

Och det ska jag göra.

Har inte jobbat en enda 5dagarsvecka på hela april.

Nästa vecka blir den första på länge.

Men när jag tänker på att jag bara ska jobba på det där stället tio veckor till för alltid så känns det ändå okej.

Jag gillar mitt jobb.

Det kan vara jäkligt slitigt och dödligt lugnt.

Men någonstans där emmellan känner jag att jag gör något betydelsefullt och kan det jag håller på med.

Det är en tuff känsla.

Idag är en dag jag bara vill ha för mig själv.

Och det har jag.

Vad som händer sen tar jag sen.

Mitt liv fungerar väldigt mycket så.

Nu är nu och sen är sen.

Bra eller dåligt?

Vad vet jag, men jag lever i det nu och det är väl inget någon skulle ha något att klaga på?

Life is good.