Tussilago

Ibland måste man få andas och få tid för sig själv.

Och jag är en person som uppskattar min egentid väldigt mycket.

Mitt eget sällskap väljer jag ibland hellre än annat.

Men sån är jag.

Längtar som en galning till helgen då jag ska upptäcka Rom o träffa family and friends.

Ska bli helt underbart med en vecka semester.

Sol. Bad. Umgänge. Oliver. Sena kvällar. Vindstilla. Solnedgång. Pasta. Lite vin.

Italien längtar efter mig känner jag.

Har packat lite ikväll.

Måste ta med mig halva garderoben för att forsla hem med familjen.

Tänker vad jag ska behålla och inte.

Det är inte det lättaste.

Lämnade en hel hylla för jag fick för mycket beslutsångest.

Dublinlivet är snart över.

Kanske jag tillomed åker hem lite tidigare än planerat.

Saknar sommar.

Saknar ledighet.

Men mest av allt saknar jag Påp.

Lille Bengt som jag inte kan ringa. Inte skypa med.

Just nu kommer tårar verenda gång jag ser en bild av honom.

Åh, vill bara vara nära min bästaste bästaste Påpi.

Jag kommer snart.

Nej, nu vill jag till Italien.

Så nu ska jag sova.

2 o 1/2 dygn kvar.

Sen är jag på plats.

Can´t wait.