Tussilago

För ett år sedan skrev jag visst en lite text.

Läs o njut.

Har inget minne att jag ens skrivit den.

Men det har jag.

Det sitter en vilsen flicka i natten. Hon är glad och berusad. Berusad av härligheten, lyckan, kärleken och alkoholen. Ingenting kan stoppa henne nu. Hon sitter där i natten. Väntandes. Väntades på vännerna som ska följa henne hem. Där hemma ligger han och väntar, i hennes säng. Hon ska ta studenten. Och livet ska ta fart. Vad ska hon göra nu? Tankarna snurrar medan leendet tar vid. Härliga natt. Härliga liv.

Hon vaknar morgonen därpå. Dags att gå upp. Tittar sig i spegeln. Spegelbilden av gårdagens rester. Spegelbilden av glädje som suddats ut. Spåren av natten.

Månaden efter var den lyckligaste dagen i hennes liv. Att få springa ut på skolgården och bara vara sprudlande. Att känna sig stark och modig och hoppfull och stor. Att landa i människors älskande famnar. Blickar som ler. Att vara i centrum.

Två år från då.

Här sitter hon nu. Hon sitter i ett land hon inte hade en aning om att hon skulle sätta sin fot på igen. Hon är här ensam. Hon kom hit med sin väska, sitt liv. Utan vänner, utan framtid, utan planer. Och här sitter hon nu. Hon sitter förvisso ensam. Men det hon har. Det skulle hon aldrig byta bort. Hon har vänner som bryr sig. Hon har planer om den närmaste framtiden. Hon har drömmar om sitt liv. Hon har kontakter. Hon har en grund att stå på. I ett annat land. I ett främmande land. Här stannar hon kvar.