Tussilago

Här kommer sanningen.

Dublin är underbart. Förstår inte hur jag någonsin trodde att jag kunde tro att jag skulle kunna bo i Örebro när det är här jag ska vara. Älskar atmosfären, pubarna, cafeérna, människorna ja, alles.

Den här påskhelgen har ju inte varit allt för mycket att hänga i julgran, eller påskriset, det kan jag ju medge, men som jag sa till min kära familj igår att jag kan ju inte göra allt första veckan, hur skulle det se ut, vad ska jag då göra resten av året? Resten av livet?

Jag trivs verkligen bra här.

Imorgon hoppas jag lite mer på skolan.

Att det kanske kommer ganska många nya elever. För den här veckan jag gått nu kändes det som de som var där hade alla varit där ett bra tag och var påväg hem. Förståligt, veckan innan påsk.

Så den här veckan hoppas jag på att träffa alla möjliga människor som kan bli mina vänner.

Men jag har ju en ganska hög kravlista så det kan bli svårt.

Jag menar, man vill ju inte ha några fula kompisar och heller inte för snygga, bra på engelska, men inte för bra, vara väldigt trevliga och roliga och kunna hitta på saker. Ja, som ni förstår att få mig som vän kan vara ytterst svårt.

Jag hoppas verkligen på min vistelse i Dublin. Det är skönt att ha släppt allt där hemma. Det var så mycket ångest med allt. När jag var i Stockholm vågade jag knappt röra mig på grund av rädsla att fel människa skulle dyka fram och i Örebro fick jag ångest av tanken på skolan. Jag ångrar verkligen inte att jag flyttade till Örebro, för där mötte jag vännerna för livet, men jag mådde inge bra inuti den sista tiden.

Tiden jag varit här i Dublin känns så himla lätt och spännande. Jag är sugen på livet här och jag vet liksom inte vad som väntar mig nästa dag.

Hemma var jag lite för säker på allt och jag har kommit fram till att spänning är det jag behöver en rejäl portion av nu. Att inte veta vilka jag träffar imorgon eller var jag är om ett år.

Vad det gäller ryssen så har jag inte sett honom sen han frågade mig i fredags. Dock är han hemma, eller var i all fall igår. Men jag tänker då inte gå upp till en rökande, dataspelande äckelryss. Så lågt tänker jag tyvärr inte sträcka mig.

Jag vet inte heller hur man klarar sig i Sverige utan Penny´s? Det är världens bästa affär. De har allt man behöver, för inga pengar alls. Lollo, precis en affär för dig. HM känns dyrt i jämförelse och då kanske ni förstår? Sofia, du som tjatar om dina underkläder som du måste förnya, att du måste ha set nu när du har boyfriend som kräver snygga underkläder, på pennys kostar ett trosbhset mellan 40-50 kr. Så det är nog snart dags att du pallrar dig hit snart, annars kommer det där förhållandet inte hålla så länge serru :P

Ska jag säga. Hahahaha. Som aldrig haft ett set. Men men. Se hur det gick.

Ja, Dublin är bra, men tankarna släpper mig inte för det. Ibland blir jag galen på hur jag svamlar till det i mitt eget huvud. Men det kostar på, att inte kunna höra av sig till den person som har varit den närmaste i drygt tre år.

Därför tack till Lollo för den briljanta idén med lösenordsskyddad, då kan jag skriva sånt som rör mitt liv.

För allt jag önskar är att han ska veta så lite som möjligt om mitt liv, tappa kontrollen helt och hållet. Det känns bäst för mig.

Den här livsvändningen känns helt rätt nu.

Jag har ingen alls längtan tillbaka eller någon annan stans.

Det är här jag ska vara nu.

Och det känns skönt.

Kom gärna och hälsa på. För jag kommer nog bli sparsam med besök i Sverige.