Tussilago

Ni kanske undrar vad jag lärt mig efter en veckas studier?

Här är det då ingen vila, utan vi körde igång direkt med det ena och det andra och några hundra sidor litteratur tills imorgon. Men tjena, här är jag och jag ville bli sjuksköterska.
Ja, just nu läser vi alltså till mestadels om omvårdnadsteorier. Det kanske inte säger så mycket, men i korta drag vad man ska fokusera på inom vården och hur det ska utföras.
Då finns det ju såklart kvinnor som tänker olika om det här, och de som är inriktade åt det religiösa håller tycker att sjuksköterskeyrket är ett Kall och att man ska vara tacksam att man får arbeta med det. De andra tycker alltså tvätom. Nästan.

Men i alla fall. Det här med Kall. Har jag tänkt på.
Förra hösten satt jag på ett tåg påväg till Borås, jag åt Pringles orignal för jag var lite sugen och det var nog det enda jag hade råd med och helt plötsligt. TJOFF. Där var det. Jag skulle ju bli sjuksköterska! I hela mitt liv har jag såklart funderat av vad det skulle bli av med, men aldrig att jag varit inne på det spåret.. Ingen i min närhet har någonsin varit inriktad på vård och jag har som sagt aldrig tänkt tanken.

Nu har jag kommit in och påbörjat min utbildning och jag kan inte förklara det på något annat sätt än att det är mitt Kall. Vem har kallat? Ja, vem vet jag, du kan väl erkänna om det var du.

Även om M brukar kalla mig för Florence har det aldrig riktigt gått upp för mig att det här är det rätta.

Alltså borde jag nu ingå i själslig frid.

Och när jag är klar om 3 år kommer jag dessutom säkert se ut sådär. Och vem tackar då nej till sitt KALL?