Kristina har ett hem
När Kristina kände sig hemma i Örebro del 1:
Idag kom jag med bussen från storstan och cyklade hem till min lilla lya, jag steg in genom dörren och pustade ut.
ÄNTLIGEN hemma.
Herre.
Jag är hemma.
I Örebro.
Jag har inget hem i Stockholm.
I Vällingebyn bor Adam, det finns inga spår av mig där, bara att jag bor där när jag är i den kungliga hufudstaden.
Päronen bor i Årsta, det är inte mitt hem.
Det är deras.
Jag kommer aldrig bo där mer.
Jag bor här.
Och det känns lite läskigt, att jag känner mig mer hemma här än någon annanstans.
Kristina bor i Örebro.
Med de döva.
Kommentarer
Postat av: Louise
Du kanske skulle flytta ihop med dövis här i Örebro. Jag tror ni skulle pass bra ihop. Du kan ju teckenspråk och allt. En bra sak är att han heter Adam också, då behhöver du inte lära dig ett nytt namn. Brabra.
Postat av: Tove
kanske att samtalet hade blivit lite enformigt när kakan för 10e gången på samma minut säger "spöke" och "googla". har hon tur så kanske adam kan lära henne! (inte vellingbyadam) =)
Trackback