Tussilago

I helgen satt jag och beklagade mig över mina Järntillskottstabletter som jag tvingar i mig efter min första blodgivning. Sköterskan sa att det var mycket viktigt att jag fick i mig alla då mitt HR-värde varit 126 i december och gränsen för kvinnor att lämna blod är 125 (undre gräns).

Min far, som numera har all tid i världen ser dagen efter till att det finns kalkon till min frukostmacka och att jag får i mig detta. Nästa dag ligger det aprikoser på bordet som komplement till min järnmage. Ta minst en till varje måltid uppmanar han.
Och inte nog med detta. Dagen därpå blir mina stövlar inlämnade för omklackning, helt utan att jag har sagt en knysst.
Dagen därpå igen ligger det Skogaholmslimpa i skafferiet, haha skrattar jag till på morgonen. "Ja, pojkvaskeln äter ju inget annars". (Då han själv bara bakar surdegslimpa)
Han bryr sig om alla och fixar allt man säger och inte säger...

Imorse fanns det ingen blåbärssoppa och jag gör ingen ful min för det utan sätter mig snällt ned med min lilla bricka med te och surdegsbröd. "Du, jag skalar en mandarin till dig, du ska ha C-vitamin som hjälper att ta upp järnet".

Alla borde ha en hemmapappa.