Tisdagsskriket

Här sitter jag och är arg.
Vad är hon arg på?
Ja, vad är jag inte arg på.
Nej, kanske inte så, men jag har en väldigt dålig känsla i kroppen.

För ca 2 veckor sen fick jag hem en fotobok jag gjort om Kina. Den såg ut som skit.
Kvaliten var skit. Hur kan någon uppskatta det där skräpet som kostar en halv förmögenhet. Om inte en hel.
Då, när jag fick hem den ringde jag till kundservice för att fråga hur man reklamerade. Jag fick en tysk kvinna i luren som gjorde klart för mig att det inte på några som helst villkor gick att reklamera och att det var jag som hade tagit så jävla dåliga bilder. Henne kunde jag ju inte lyssna på och slängde på luren i protest. Nu har jag nyss skickat ett mejl där jag sakligt beskriver mitt ärende och gör klart att arga tyska kvinnor inte ska sitta på kundservice om de inte kan svara på frågorna kunden ställer. Det här mejlet väckte såklart min ilska till liv. Arg nr. 1

Runt halv 11 ringde en från jobbet till mig och undrade om jag skulle komma idag. Ja, varför skulle jag inte, jag jobbar ju? Jo, men serru lilla fröken du skulle jobbat igår också. Jaha, tack för att man vet det. Det hade jag för fan ingen aning om, inte står det på mitt schema och inte har någon sagt det till mig. Åh, så blev det hela mitt fel. Jag är klar på det där stället nu. Har ingen som helst motivation att jobba tre kvällar till, framför allt inte i helgen.... Arg nr. 2

Sen är jag arg på att jag inte är brun längre. Vad är det för mening att vara i Asien i tre månader om man sen bara ska se all färg rinna ner i avloppet. Dålig stil.

Sen hittade jag en skitsnygg kjol igår som jag inte köpte för jag skulle tänka lite på saken. Vilket jag gjorde och när jag kom tillbaka fanns inte en enda kvar. Herre min je, det måste ha varit en snygg kjol.

Men mest är jag arg för att jag inte orkar jobba.
För att jag vill läsa min bok istället och inte umgås med knäppa tanter.

Tack för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback