Tussilago

Förra söndagen blev det officiellt att jag inte ska sitta i förbundsstyrelsen för nästa år och en ny person valdes in i mitt ställe. På kvällen var jag tot und vorbei (astrött) och hängde i min favoritsoffa (hon familjen A). Jag kände hur nysningarna blev allt tätare och hur en genomskilnig västska började rinna ut från mina näsborrar.
Jag hatar förkylningar.
På tisdagen försämrades mitt tillstånd drastiskt då jag höll på att kollapsa vid mellis. Jag tryckte i mig ett piller och tog några gosiga barn med mig och la mig för att läsa bok i mysrummet.. Där låg jag sen tills dagen var över.

Hemma onsdag-torsdag. Och jag som hatar att vara sjuk trotsade och gick till jobbet på fredag. På söndag får jag en konstig klump bakom halsmandlarna men väljer att förneka. Adam är bakis och hela dagen är skittrist. Ensam mamma räddar dock kvällen. På måndag ska jag sluta klockan 15.15 men får som bonus stanna på jobbet till 17. Kul jul. Jag ringer till mamma och frågar om hon vet något man kan ta som är avsvällande för halsen. Hon säger:

-Gå till vårdcentralen.

Jag har streptokocker. Halsfluss.


Härligt.

Efter en jävla veckas förkylning väntar man på ett positivt besked, vilket jag iförsej fick. Det stod POS på lappen när jag för tredje gången fick träffa läkaren.
Och inte nog med det. Adam har precis fått samma besked, så nu kan vi ligga här och svälla ikapp. Han ska äta pencellin för första gången i sitt liv.

Vad är det som händer, är det Guds straff till den lilla människa som har tagit ett avgörande beslut.
Jag behöver mina pengar för tusan.