Tussilago

Att man ska behöva bli lika chockad varje månad.
Jag kvider, har ont i ryggen, sväller upp som vilken annan gravid som helst och känner mig allmänt snygg och sexig. Adam tycker också synd...
om sig själv.
För det är minsann inte så lätt alltid att ha att göra med ett hormonstint monster.
Han pratar, jag blir arg, han blir arg, jag blir ledsen, han blir förbannad och så vidare.

Hur fan är världen konstruerad egentligen?
Kvinnor kan ju inte vara med kvinnor, man behöver faktiskt närhet och kärlek även under fyra intensiva dagar. Och det kanske inte är det bästa av en likasinnad som också sväller upp och ligger och kvider.
Nej.
Kvinnor kan inte va med män, vilket jag nyss har gjort klart.
Det måste vara tänkt, manmedman.
Då kan dom ligga där medan världens kvinnor går och kvider om vartannat.
Och dricka livets dryck medan blodet forsar på andra sidan väggen. 

Gör så.

Men jag har funnit vägen ut. För en timme åtminstonde, av 3,5 långa dygn. Ki-jympan halv 6 på tisdagarna är grym. Ledaren brinner och jag blir lycklig. Det är en sån energi och sån kraft och sån lycka. Ryggsmärtan löser upp sig och jag kan andas igen.
Men som sagt, bara för en timme.

Jävla killar.