Tussilago

Hej hej
Den tjugofemte i månaden är den dagen man får lön. Det betyder att jag får studiebidrag. För mars. Det brukar räcka ungefär till den första. Nej, nu tog jag i. Den här månaden är det ju ingen mellandagsrea som lockar och dessutom är det vinter och man behöver inte börja köpa vårgarderoben än. Jag ska helt enkelt vara riktigt duktig. Är skyldig lite pengar så jag får bara hälften av studiebidraget kvar, men jag jobbar serni. Så jag får som hela mitt studiebidrag ändå i början på nästa veckan. Det är helt okej. Fyra timmar i veckan som jag ändå bara skulle tillbringat framför datorn. Det känns ganska okej tycker jag. Den tjogofemte i månaden tycker jag är ganska bra. Då kan man se fram emot en ny månad och det blir alltså närmare till den månaden man längtar till.

Idag fick min kära vän Malin för sig att vi inte skulle åka till Hultsfred i sommar, utan till Roskilde, i augusti. Vilket betyder att nej, jag kan inte då. Början av sommaren, ja, tummen upp. Slutet av sommarn, sorry, jag är upptagen. Jag och Julia som inte skriker så himla mycket efter RHCP bestämde oss i alla fall att vi inte skulle haka på den idén, Hultan it is.

Den tjugofemte alltså. För en månad sen var det juldag.. Det har gått enormt snabbt. Så nu, kan jag sluta räkna veckor. Adam och jag har varit tillsammans i en hel månad. Grattis oss. Den här månaden har verkligen gått i superfart. Jag hänger ju inte med någonstans.

I helgen ska jag till Uppsala. Det blir nog ganska intressant. Måste bara kolla när jag ska åka och så. Bestämde mig när jag var på au-möte i måndags att det var det sista. Det kändes så krystat. Inte som vanligt. Vuxenrepresentaterna har tagit över helt. Styr de stackarna med järnhand och de är inget stöd numera. De är mer som ledare som bara klagar och kommer med deras förslag som gruppen inte vågar säga nej till. Fan. Au´t har varit som mitt lilla barn. Jag vill att det ska fungera. Inte styras. Uh. Så därför känns det skönt att ägna sig åt annan scouting. Scouting som vill väl och som ska utföras på ett jätteläger, med massa människor, med massa folk, med massa scouter, alla glada. Scouting är den bästa fritidsaktiviteten som finns. Alla borde få chansen att prova.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mera. Det är så skönt att skriva av sig ibland. Och jag har kännt att jag haft lite skrivtårka de senaste månaderna. Har inte skrivit någonting. Då gäller det alltså inte bara bloggen. Men det börjar lossna igen. Kanske var det boken "Svenne" som inspirerade mig att inte glömma. Jag måste fila på min stil. För jag ska bli känd. Jag skoja. Jag tror inte jag vill bli känd. Isåfall för att jag har gjort något bra. Fått USA att skriva under Kyoto-avtalet (vet inte riktigt hur det stavas) eller något sådant. Som kan rädda världen. Annars vill jag bara vara känd bland de jag känner. För jag vill vara en bra vän, som man känner alltid finns där för en. En sån vill jag vara. Men det är svårt att räcka till för alla som jag vill. Egentligen vill jag vara vän på heltid. Till alla som behöver mig som vän.
Ska träna ikväll.

Kristina