Tussilago

Den här dagen har varit topp. Tipp topp. Topp topp. Tipp tipp.
Svenskan övergick snabbt i brandövning, lunch, teater, matte i solen i gräset, speltillverkning på peddo leddo och en fin, eller konstig eller ja, en promenad i Årsta? Haha. Fråga mig inte varför, för jag vet inte. 
 
Ja, modemet är nytt och fungerar alldeles utmärkt, dessutom fyra gånger snabbare. Jag är ganska glad. För jag klarar mig inte utan internet. Mejlen, måste svaras och skickas och göra allt som måste göras.
Den här veckan har varit fin. I tisdags var vi i Mälarhöjden för friluftskunskap och paddling. Kajak var en ny hitt och det var så mysigt och så fint och så varmt. Slutade med ett dopp i det underbart sköna vattnet. Åh!

Då var jag där igen. I ruset. Iträngseln. Tittar till vänster, folk, människor, gröt. Höger, frammåt, överallt folk, trängsel, knuff och putt. Va? Kan inte hon gå lite mer ditåt, eller sluta ha så brottom, inte slänga sin väska över axeln var femte meter så att den som har oturen att gå precis brevid får den i huvudet några gånger för mycket för att det ska kännas som en bra gest. En bra. En fin. Men varför stannar han och går åt andra hållet precis när tunnelbanan kommer och alla tränger på mer än någonsin. När alla har som mest bråttom för att åka någonstans som de har tnkt ut innan. Alla har ett mål. Varför vet alla var de ska? Hem? Varför ska alla hem? Varför ska alla hem när man kan gå runt med ben som trötta degklumpar på stan och göra av med mass apengar? Varför vill folk sätta sig i en soffa med ett glas rött när man kan stå inne på den kvava och varma och svttiga och ofrächa tunnelbanan? Va? Va? Va?
Jag gillar det, jag hatar det, jag älskar det, jag avskyr det, det är hemskt, jag vill inte men jag måste. Tunnelbaneträngsel i Stockhom. Visst är det fint? Underbart.

Det här blir crazy.
Men jag är glad.
Kristina