Klara(r du det här?)... Färdiga.. Gå!
Nu sitter jag här igen. Fan. Borde inte, men gör.
Okej. Nu måste jag ta tag i det här. Vad är det egentligen som har hänt? Har känt mig ganska off den här veckan. Som att tiden bara rullar och jag hinner inte med att tänka på vad jag gör. Veckan har gått i raketfart och ändå har jag tillbringat varenda dag i skolan, möte i måndags, möte i onsdags, plugg, fix, metro. Det har absolut inte varit fullsprckat schema, det har liksom varit något som saknats. Jag vet inte vad egentligen. Borde vara världens lyckligaste människa right here right now men nje. Förra veckan slutade bra och den här började lite konstigt. Men det löste sig snabbt och vi hittade tillbaka till BillochBull som det ska vara. Haikodokikokikokokokikiki vår nya favorit, två gånger? Asiatisk restaurang på Gullmars, gottegrisit. Ja men så va. Tisdagen var iförsej underbar. Även fast jag var nere hela dagen. Men paddlingen fick mig att må bra. Väldigt bra. Solen sken. Mälaren rördes i vinden och jag satt i en kajak med massa vänner runt omkring mig. Blev blöt som en tvättsvamp och tog ett underbart dopp i det svalkande vattnet. Jag borde ha kännt mig bättre. Men en liten sak kan få mig att rikta in mig på just det, som jag inte borde göra men gör det ändå. Efter några sesamkakor kändes det lite bättre och dessutom fick jag god middag. Pappas potatismos.
Jag vill ha mer hela tiden, det är felet. Jag nöjer mig sällan med var jag befinner mig då. Ändring. Nej. Det går inte. Nej, nej, nej. Bara jag kunde sluta tänka på en sak som tar upp den mesta av min tänketid. Jag vill inte, vill inte, vill inte. Gårdagen räddade mig ganska mycket, från att tänka för mycket. Väldigt mycket.
Jag skriver i gåtor, jag vet. Inte ens jag själv hänger med, då har det gått för långt. Jag vill berätta men kan inte, vill säga men det är svårt.
Sötaste killarna från spånga gjorde i alla fall min dag. Med deras underbara leenden och söta ögon går det inte att vara annat än glad. Jag var glad redan, Erik var ju där. Han är så bra, bara finns för mig, alltid, även fast vi ses alldeles för sällan, men det gör inget, inte med honom, åh, jag blir glad varje gång.
Sing for right, sing for joy, sing for every man and woman, girl and boy
Kristina
Okej. Nu måste jag ta tag i det här. Vad är det egentligen som har hänt? Har känt mig ganska off den här veckan. Som att tiden bara rullar och jag hinner inte med att tänka på vad jag gör. Veckan har gått i raketfart och ändå har jag tillbringat varenda dag i skolan, möte i måndags, möte i onsdags, plugg, fix, metro. Det har absolut inte varit fullsprckat schema, det har liksom varit något som saknats. Jag vet inte vad egentligen. Borde vara världens lyckligaste människa right here right now men nje. Förra veckan slutade bra och den här började lite konstigt. Men det löste sig snabbt och vi hittade tillbaka till BillochBull som det ska vara. Haikodokikokikokokokikiki vår nya favorit, två gånger? Asiatisk restaurang på Gullmars, gottegrisit. Ja men så va. Tisdagen var iförsej underbar. Även fast jag var nere hela dagen. Men paddlingen fick mig att må bra. Väldigt bra. Solen sken. Mälaren rördes i vinden och jag satt i en kajak med massa vänner runt omkring mig. Blev blöt som en tvättsvamp och tog ett underbart dopp i det svalkande vattnet. Jag borde ha kännt mig bättre. Men en liten sak kan få mig att rikta in mig på just det, som jag inte borde göra men gör det ändå. Efter några sesamkakor kändes det lite bättre och dessutom fick jag god middag. Pappas potatismos.
Jag vill ha mer hela tiden, det är felet. Jag nöjer mig sällan med var jag befinner mig då. Ändring. Nej. Det går inte. Nej, nej, nej. Bara jag kunde sluta tänka på en sak som tar upp den mesta av min tänketid. Jag vill inte, vill inte, vill inte. Gårdagen räddade mig ganska mycket, från att tänka för mycket. Väldigt mycket.
Jag skriver i gåtor, jag vet. Inte ens jag själv hänger med, då har det gått för långt. Jag vill berätta men kan inte, vill säga men det är svårt.
Sötaste killarna från spånga gjorde i alla fall min dag. Med deras underbara leenden och söta ögon går det inte att vara annat än glad. Jag var glad redan, Erik var ju där. Han är så bra, bara finns för mig, alltid, även fast vi ses alldeles för sällan, men det gör inget, inte med honom, åh, jag blir glad varje gång.
Sing for right, sing for joy, sing for every man and woman, girl and boy
Kristina
Kommentarer
Trackback