Tussilago

Det var vinter, vi var fortfarande i det stadiet då vi kände oss för, tog ett steg längre varje dag och var tvungen att få respons för att veta att det var okej. Vi skulle hem till mig, efter skolan, vi hade iförsej gått en runda i globen innan men var nu påväg hem till mig. Satt på tunnelbanan, fnittrade lite, var mest tysta för vi hade inte så visste inte riktigt vad man kunde prata om på tunnelbanan i just den här gruppen. Men en sak vi hade gemensamt, vi visste att det var vi nu, vi och inte någon annan. Det var vi, vi fem.
Vi lagade pizza, den blev fin, sen sjöng vi karaoke tills struparna var hesa och vi inte kunde säga ett ord till. Vi hade underbart roligt och det var en fin kväll.

Imorgon, kan det bli som vanligt då? Snälla, alla vill väl, vill att det ska vara vi, tillsammans...



Kristina