Killar är världens bästa kön
Därför önskar jag att jag var man
Tillgällena är inte ofta och jag kan räkna de på en hand, men idag dök ett sånt tillfälle upp och jag önskade ganska rejält för några timmar att få slippa vara tjej.
Jag var på hm. I kassan. Det svartnade framför ögonen, mensverken var ett faktum och den blev bara värre och värre. Jag skulle svimma om bara ett par sekunder. Ändå envisades jag med pengar och clubkort, rabattkupong och kvitto. Jag gick snabbt ut till rulltrappan som ledde ner i tunnelbanan, t centralen. Det var folk över allt. Jag satte mig i rulltrappan för att inte ramla ner. Och för att inte svimma. Satte mig fort på en överfylld bänk. Svettades. Öppnade jackan, öppnade tröjan, slet av mig halsduken. Mådde kasst.
Så fort bänken blev mer ledig la jag mig ner. Vred mig. Kved. Då kom en kvinna. Jag vill påpeka att hon inte hade helt svenskt påbrå. Hon frågade hur jag mådde och om jag behövde hjälp till sjukhus eller taxi eller något. Jag sa att jag mådde jättedåligt men att jag bara var tvungen att ta mig hem. Nu var smärtorna enorma och jag ville inget hellre än ligga i min säng, då just då. hagsätra kom efter långa fem minuter. Jag reste mig inte förän dörrarna öppnades för att vara säker på att kunna komma in på tunnelbanan. Hittade en fyra där det bara satt en man. Jag la mig ner över två säten. Svättades, kved, vred mig. Det var fruktansvärt. Men mannen bara satt där. I samma fyra! Han frågade inte ens hur jag mådde. Va? Vad är det för jevla land vi lever i? Så himla själviska människor. Tänker bara på sig själva. Okej att han inte frågat om jag skulle vara en gammal fullis, men nu är jag liten, blond och tjej! Shit. Den där utlädska kvinnan hade i alla fall inte samma spärrar. Tack för det. Tack, tack, tack att det fortfarande finns goda människor i världen. När jag efter världens längsta kvart kom till Sockenplan höll jag på att svimma vid cykeln. Lyckades dock ta mig hem i myrtempo. Ner i sängen. Det gjorde ont. Jag vill vara man. Jag somnade i utmattning. Sov länge. Vaknade. Satte mig vid datorn och blev glad när världens sötaste kille skrev till mig.
Jag kunde ju inte annat än att bli världens gladaste när han sa "Även om jag inte känner dig 100% så betyder du skitmycket för mig" och "du är verkligen bäst Kristina". Vad skulle jag säga?! Shitty pommes. Jag blev glad ända långt inne i hjärtat. Det är inte varje dag någon säger något sånt. Du är så fin. Och det var himla bra att du blev scout för ett år sen så vi träffades. För du är så bra och jag tycker så himla mycket om dig.
Do you remeber the first time? I can´t remember the worst time.
Kristina
Kommentarer
Postat av: Anonym
Fy sjutton vad jobbigt det där lät! Vilken pärs. Dåligt att inte folk tar hand om varandra mer. Kram
Postat av: Karinkaka
Stackare!!!!
Men du ar ju varldens finaste, det vet du ju. Fast det ar nog roligare om en sot kille sager det, an storasyrran....
Puss
Postat av: dansken
stackare..jag kan inte fatta att folk itne bryr sig när man ser någon ligga och må dåligt.
jag tycker du också är en fin och bra tjej. Tack för i helgen föresten. hoppas du mår bättre nu. puss
Trackback