Du kan ju
Ögonblicket som förgyllde min torsdagkväll
Jag sitter på tunnelbanan, klockan närmar sig 22.00 och jag är trött. Några kilar sitter några platssektioner framför mig och dricker sprit. Åldern är lite obestämdbar, men jag skulle gissa på att de inte var äldre än att gå i högstadiet och Brommapojkar brukar ju försöka mogna och snygga ut? I alla fall. De hade väl studiedag eller något sådant idag och tänkte att det vore väl tufft att springa på stan och supa skallen av sig en torsdagkväll. Uuuuupps, det kanske inte var några andra ute men vad gör man inte för att bli full? Ja, jag satt väl ganska länge och beskådade dem, för att jag inte hade så mycket att kolla på helt enkelt, dessutom åkte jag från Stora mossen och det är inte särskillt kort. Jag bytte plats vid slussen för jag ville åka åt andra hållet och kanske upptäcka något nytt åt andra hållet i vagnen? Men vid Medborgarplatsen när jag av en händelse kollar ut genom fönstret står de där. (YES! De hade spanat in mig också). De typ vinkar visar ölflaskorna och signalerar att jag ska komma med de, jag spelar med och får de att tro att allt är bra. Dörrarna stängs och de ser glada ut, jag ler också. Jag vinkar och tunnelbanan åker iväg.
Det jag hatar mest i hela världen är när någon gör åtlöje åt mig. När någon säger något för att jag ska känna mig dålig. När någon skär genom hjärtat med sin onda röst och ilskna blick. Det får mig att bli rejält arg och jag är ganska bra på att hålla tillbaka men ibland brister det rejält. Fan. Man kan fan inte sitta och säga så till någon man egentligen tycker om? Till någon man vet älskar en. Till någon som man vet blir ledsen. Till någon man vill sätta dit bara för att. Det är åt helvete inte okej. Jag hatar det. Och även fast man inte behöver älska alla jämt kan man i alla fall hålla in med sina känslor och inte säga de rakt ut vid en egntligen trevlig stund. Jag blir ledsen, rejält ledsen, men jag slår inte tillbaka, för du är min vän och jag älskar dig.
Idag blev en konsitg dag. Men jag fick i alla fall min efterlängtande inbjudan från idrottsförvaltningen. Den 15 november är dagen. Ska sitta barnvakt och sen in till staden för kulturnatt eller mys i Julias soffa?
Ibland vet man inte riktigt vad man ska tro. Då är det lättare att bara köra på, det här en sådan veckan. Jag kör bara och det går snabbt. Fick en till bokning tills imorgon, jobb på Stadshuset. Det blir inte en lugn veckan men som sagt, bara tuta och köra.
Nästa helg ska jag till Vässarö, världens finaste Vässarö
Mys
Kristina
Hej, du jag sitte i rummet brevid och hör dig skratta nu. Och när jag läste det du skrev så ville jag bara springa ut till dig och krama om dig hårt. Men jag gör inte det nu, för då skulle jag bara börja storböla, och jag vet vilka konsekvenser det får. Men du, du vet att jag inte menar såntdär skit jag säger ibland. Men ibland antar jag väl att jag vill inte att du ska släppa mig. För ibland får jag någon konstig känsla av att du gör det. Oj nu prqtar du med nån i telefon. Kristina med K, Bogren med B sa du alldeles nyss, sötnos. Men du jag ska inte skriva för långt. Vill egentligen bara säga en sak; Me and you, and you and me. Jag älskar dig.
Jag har mens också.
Kom på en sak till efter en tid tänkande. Tycker du att du behandlar mig snällt? När du springer iväg och tisslar om de sakerna jag säger i förtroende till dig. Det är inte heller kul. Det känns som att det går att driva med mig hur mycket som helst, men jag har faktiskt också en gräns...
Men allt detta kommer aldirg kunna stå ivägen kristina. För jag älskar dig, och jag är så himla glad åt det vi har. Jag vill inte att detta ska förstöra det. Inget ska stå ivägen för det.