Syster, du min alldeles egna syster
Det är en sak jag vill säga dig. Det vore bra om du tog dig tid att läsa. Jag vill att du tar dig den tiden, jag lovar, det är viktigt.
Hej syster.
Kommer du ihåg den sommaren då vi alltid spelade kubb? Då du alltid vann. Kommer du ihåg hur du efter varje avslutat spel tog mig i handen och vi sprang segervarv tillsammans? Kommer du fortfarande ihåg hur vi lyckliga sprang där, hand i hand och sjöng på ”We are all the winners, we are all the best”? I den stunden var det att vi fick vara tillsammans som betydde mest.
Minns du den uppfinnarglädjen vi kände när vi andades under täcket, för att värma fötterna? Minns du det där lugnet som spreds inuti dig när vi låg där, tätt intill varandra och spänt väntade på att John Blund skulle komma? De mysiga stunderna fyllda av spänning och glädje kan jag aldrig släppa.
Kan du berätta för mig när vi första gången skulle gå och handla själva? Kan du berätta för mig om när vi tog pappas plånbok och satte oss på varsin trehjuling och började cykla ner för gatan? Kan du berätta för mig hur de vuxna tyckte det var tur att grannarna såg oss innan vi hunnit allt för långt, då när vi tyckte vi var stora nog att klara oss själva? Den gången kom vi än en gång närmare varandra.
Säg att du kommer ihåg när vi fick vår andra katt. Säg att du minns hur vi själva plockade ner den finaste skålen från skåpet, fyllde den med vatten och ordnade dop för katten. Du var präst, medan jag fick nöja mig med att hålla i dopfunten.
Kommer du ihåg när du skulle berätta en sak för mig i förtroende? När vi stängde in oss i mammas garderob med ficklampan i högsta hugg så att ingen spindel skulle komma fram från ingenstans och äta upp oss. När vi satte oss där bland kuddar och filtar och du satte munnen vid mitt öra och tyst viskade ”nu börjar jag”. När du berättade om din fröken som hade sagt att om man tycker om någon är det kärlek, du sa ”så då har du och jag kärlek”. Det var första gången du sa att du älskade mig, med en syskonkärlek ingen kan förklara.
Det jag vill veta är om du delar mina minnen. Påminner du dig själv ibland om allt vi har varit med om? Allt vi har upplevt? Allt vi har sagt? Allt vi har menat? Nu när vi träffas, varje måndag, känner du samma glädje som vi kände för varandra då? Då, som nu är för länge sen. Syster, säg att du kommer ihåg, allt vi har och allt vi delar. Säg att du älskar mig, som bara du kan, säg att du finns för mig nu. Nu och för alltid.
/ Din syster och bästa vän.
Kommentera gärna :)
Kristina