Programmet som fortfarande inte får heta bögradion
Frans, Frans, Frans, blev man inte helt kär igår på Allsång eller vad? Det räddade min dag.
Cirrus och jag hade tid hos veterinären 14.40 och självklart var vi där i god tid innan. Vi fick vänta ganska länge så en avlivning hade dragit ut på tiden och det inte fanns några rum lediga. När vi slut fick komma in fick jag lyfta hunden in i den skrämmande korridoren. Han vet vad som hänt honom där förut och det var inte kul. Han blev undersökt och tog prov, kollade i öronen, rakade foten och ditten och datten. Det var hemskt. Det är inte roligt att vara hos veterinären. Tillslut fick vi komma ut och han fick ett bakteridödande shampoo och en leksak för 21 kronor. Jag tyckte han behövde det.
Vi kom hem och jag kokade ris, för kvällen var vigd åt sushi, hemgjord. Vegansk sådan. Med aljrom. Det var mysigt med båda systrarna. Vi kletade och kletade och många bitar blev det, åt säkert drygt 20 bitar var. Vad skulle inte det ha kostat ute på lokal? Mer sushi åt alla. Ropen skalla.
Och Frans. Allsången var äntligen här, sommar på riktigt, svensk sommar med allsång. Allsång, är det inte härligt? Att så många människor sitter på skansen eller hemma framför tv-apparaterna och sjunger med till gamla och nya och halvgamla sånger/visor/låtar. Povel Ramel, Sebastian, Uppsalas stolthet (som syster kallade dem), Jösses flickor och Frans. Tänk att vara sju år och stå på Allsångsscenen. Va? Han är ju bara så grym. Och söt. Åh, Frans, Frans, Frans.
Så sitter jag här igen, jag och min blogg, jag skriver nog lite för mycket om mig själv, men det är väl det jag är bäst på? Hur ska jag veta så mycket om någon annan. Eller något annat. Jag vet bara vad jag tycker och tänker om annat. Och det skriver jag. Ja, tussilago.blogg.se. Undra hur länge jag kommer blogga, det är ju ett halvår nu. Men det är så skönt. Att få ur sig, skriva av sig. Men den gamla dagboken håller väl på att damma igen snart. Okej, jag skrev i början på Maj men jag har bara skrivit tre gånger den här våren. Det är för dåligt. Men jag har en plan om att jag ska byta liv nästa år. Då när jag ska avsäga mig alla förtroendeuppdrag, sköta skolan med kanske lite mer framförhållning, börja träna regelbundet, bry mig mer och vara mer med kompisar, gå på varje onsdagsmöte, vara bättre på allt helt enkelt. Ett nytt liv? Nej, bara en liten förbättring.
Jag lyssnar på bögradion nu, eller programmet som fortfarande inte får heta bögradion. Det är ganska skönt att ta in sånt som inte betyder så myckete för världen. Nu handlar det om Standup. "Jag är bög, men jag är mot homosexuellt äktenskap, för jag är singel."
Läs och ta till dig! Krönikan i gårdagens metro.
Den här dagen blir lite mer röj i rummet, ett sista ryck liksom, bordet ska röjas och en låda fullproppad med kläder ska sorteras. Mamma och pappa kom hem inatt. Det var ganska skönt när det bara var vi systrar hemma, men men, jag ska inte vara hemma så länge till. På tisdag flyr jag fältet och sen vet man aldrig när jag kommer tillbaka. Bloggen kommer självklart bli lidande, men jag kommer ha desto roligare. Då ska jag ha semester på riktigt.
Kristina
Cirrus och jag hade tid hos veterinären 14.40 och självklart var vi där i god tid innan. Vi fick vänta ganska länge så en avlivning hade dragit ut på tiden och det inte fanns några rum lediga. När vi slut fick komma in fick jag lyfta hunden in i den skrämmande korridoren. Han vet vad som hänt honom där förut och det var inte kul. Han blev undersökt och tog prov, kollade i öronen, rakade foten och ditten och datten. Det var hemskt. Det är inte roligt att vara hos veterinären. Tillslut fick vi komma ut och han fick ett bakteridödande shampoo och en leksak för 21 kronor. Jag tyckte han behövde det.
Vi kom hem och jag kokade ris, för kvällen var vigd åt sushi, hemgjord. Vegansk sådan. Med aljrom. Det var mysigt med båda systrarna. Vi kletade och kletade och många bitar blev det, åt säkert drygt 20 bitar var. Vad skulle inte det ha kostat ute på lokal? Mer sushi åt alla. Ropen skalla.
Och Frans. Allsången var äntligen här, sommar på riktigt, svensk sommar med allsång. Allsång, är det inte härligt? Att så många människor sitter på skansen eller hemma framför tv-apparaterna och sjunger med till gamla och nya och halvgamla sånger/visor/låtar. Povel Ramel, Sebastian, Uppsalas stolthet (som syster kallade dem), Jösses flickor och Frans. Tänk att vara sju år och stå på Allsångsscenen. Va? Han är ju bara så grym. Och söt. Åh, Frans, Frans, Frans.
Så sitter jag här igen, jag och min blogg, jag skriver nog lite för mycket om mig själv, men det är väl det jag är bäst på? Hur ska jag veta så mycket om någon annan. Eller något annat. Jag vet bara vad jag tycker och tänker om annat. Och det skriver jag. Ja, tussilago.blogg.se. Undra hur länge jag kommer blogga, det är ju ett halvår nu. Men det är så skönt. Att få ur sig, skriva av sig. Men den gamla dagboken håller väl på att damma igen snart. Okej, jag skrev i början på Maj men jag har bara skrivit tre gånger den här våren. Det är för dåligt. Men jag har en plan om att jag ska byta liv nästa år. Då när jag ska avsäga mig alla förtroendeuppdrag, sköta skolan med kanske lite mer framförhållning, börja träna regelbundet, bry mig mer och vara mer med kompisar, gå på varje onsdagsmöte, vara bättre på allt helt enkelt. Ett nytt liv? Nej, bara en liten förbättring.
Jag lyssnar på bögradion nu, eller programmet som fortfarande inte får heta bögradion. Det är ganska skönt att ta in sånt som inte betyder så myckete för världen. Nu handlar det om Standup. "Jag är bög, men jag är mot homosexuellt äktenskap, för jag är singel."
Läs och ta till dig! Krönikan i gårdagens metro.
Den här dagen blir lite mer röj i rummet, ett sista ryck liksom, bordet ska röjas och en låda fullproppad med kläder ska sorteras. Mamma och pappa kom hem inatt. Det var ganska skönt när det bara var vi systrar hemma, men men, jag ska inte vara hemma så länge till. På tisdag flyr jag fältet och sen vet man aldrig när jag kommer tillbaka. Bloggen kommer självklart bli lidande, men jag kommer ha desto roligare. Då ska jag ha semester på riktigt.
Kristina
Kommentarer
Trackback