Dödsångest och picknick

Vaknade av att telefonen ringde. Jag hann inte svara. Den ringde igen och imellan där hörde jag någon som skrek. Jag sprang upp och till min trötta förvåning låg inte telefonen på sitt ställe. Jag sprang ner och hörde min syster skrika nerifrån källarn. Jag svarade henne med ett argt "Var fan har du gjort av telefonen????!!!" Det var hon som ringde. Jag hade inte haft mobilen på och hon kunde knappt prata, andas eller vara lugn. Hon skrek åt mig att jag skulle hämta vetevärmaren. Förtvivlat sprang jag upp på övervåningen där jag sett den igår, men den var inte där, ner igen. Hon skrek att jag skulle fylla en vattenflaska med varmt vatten först. Jag gjorde det, sprang ner och där hade hon vetevärmaren. Hon hade sån fruktansvärd mensvärk att hon bara låg och skrek att hon skulle dö. Det var hemskt. Jag visste inte vad jag skulle säga eller ta mig till när jag för femte gången sprang ner för trappan med den värmda vetevärmaren. Lugnt satte jag mig i alla fall vid hennes sida och började klappa henne. När hon fått lite vatten i sig och lagt sig på mage, fått täcke över sig så lugnade hon ner sig.
Jag måste säga att det var ett alldeles speciellt otäckt sätt att vakna av att sin älskade syster ligger i dödsångest och hyperventilerar. Jag ville bara att jag skulle få hennes värk istället och att hon skulle må bra. Tur att jag var hemma i alla fall, nu när ingen annan var det.
Det var början på min morgon. Och nu sitter jag här, trött som en valp och skriver.
Kvällen igår blev ganska bra. Vi var i Rålis. Åt mat, spelade kubb och sjöng. Kulturklassen är bäst. Sen bar det hem till Julia och hennes lilla lägenhet på Söder. Vi drack te och satt och prata och jag återvände hem någon gång när tunnelbanan fortfarande gick. Kinapuffar mitt i natten är något att rekomendera.
Ben, min vän, hon är så fin. Tack för att ja, att du sa det där igår. Du är en sån god människa som man verkligen inte vill förlora.

Idag är det lördag och jag har inte så mycket planerat på förmiddagen. Den kommer väl gå vare sig jag vill eller inte. Sen kommer Alexander hit och kanske några till. Typ mina tjejer. Dom som är finast i världen.
Snart är det sommarlov. Och lovet kommer antagligen börja med att jag och Frida tar en tripp ner till Skånelandet. Åh, va mysigt. Bara vi tre.

Idag är det Stockholm marathon. Bara så alla vet.

Puss på alla (även fast jag är trött som en gris)
Kristina


(måste han vara så oerhört uppriktigt sagt Läcker)

Kommentarer
Postat av: Annika

vad söt du är... tack för att du räddade mig från mina smärtor... annars kanske jag dött

2006-06-03 @ 21:34:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback